Katja & Cornelia

Det hade inte gått så bra för dom innan när dom skulle sälja, men idag hoppades dom att dom hade turen med sig. Dom hade bara en trasig klänning som dom fått innan deras föräldrar gav sig iväg. Men idag fick dom ihop en slant till lite mat för denna vecka. Dom tänkte att dom skulle till skogen, och sova där och äta och ha det bra. När dom gick till skogen så hittade dom ingen bra plats att sätta sig till ro. Men tillslut så hittade dom en fin plats vid en liten sjö. När dom var ute i skogen och vandrade för att plocka träpinnar för att sätta igång en eld, och plötsligt så såg dom en liten figur som gömde sig bakom en enbuske. Dom såg inte vad det var för nått, men dom var säkra på att dom aldrig sett nått liknande förut. Dom blev lite rädda men också samtidigt väldigt nyfikna på vad det som dom sett kunde vara. Dom närmade sig enbusken med små lätta steg.

Det prasslade lite smått i busken, men när dom kom till busken, såg dom nått hårigt med konstiga kläder, den kallades sig själv för ett troll. Katja och Cornelia hade aldrig hört talas om troll. Trollet som hette Morgan kunde prata alla språk som fanns. Cornelia sa till trollet:
– Vad heter du? Trollet svarade snällt:
- Jag heter Morgan. Morgan berättade om sin familj som levde i skogen, han hade en pappa en mamma och en mormor. Dom levde i skogen ensamma nu för innan hade det bott jätte många troll där, men nu hade dom flyttat allesammans så det var bara dom kvar. För det var ett mäktigt troll som hette Anifas. Han var den elakaste av dom alla trollen på jorden. Han hade sett till så att Morgan och hans familj och vänner inte fick vara med varandra i skogen mer. Men Morgan och hans mamma, pappa och mormor hade klarat sig undan när Anifas var i deras skog, dom hade gömt sig i ett träd, som dom numera kallade för Volmarträdet för att den som hjälpt dom till det trädet hette Volmar.

Anifas ville inte att Morgan och hans familj och vänner skulle ha det bra, så därför skulle han röva bort dom. Men som sagt så hjälpte ju Volmar Morgan och hans, mamma, pappa och mormor till trädet. Så nu ville Morgan och hans familj att Katja och Cornelia skulle hjälpa dom att hämta deras familj vid Anifas palats. Anifas hade sitt palats i skogen på andra sidan. Det var ungefär 5 mil dit. Så det tog några timmar att gå dit. Men Efter att Katja och Cornelia hade hört allt som Morgan och hans familj berättade så ville dom mer än gärna hjälpa till. Dom bestämde tillsammans att dom skulle ge sig av redan om 2 dagar. I dom två dagarna som var nu innan färden skulle dom samla mat och kläder. Det tog ju trots allt 2 dagar att gå. Nu började dom samla ihop filtar, kläder, mat, vatten och kläder. Katja och Cornelia gick till byn för att sälja blommor som dom brukade göra. Det var flera stycken som ville köpa blommor. Katja och Cornelia blev glada, för så här mycket hade dom inte sålt på flera veckor. Dom fick ihop 200kronor. Nu köpte dom mat för två dagar, dom hade t.o.m råd att köpa en dunk vatten. Medan flickorna köpte detta så samlade Morgan och hans familj ihop massa filtar och kläder som dom hittade i deras förråd. Nu var dom beredda på färden som skulle vara om 2 dagar. Nu gick dom och la sig till sängs. Morgonen därpå åt dom frukost och efter det började dom packa till färden.

Samtidigt som Morgan och hans familj och Katja och Cornelia hade det bra i deras sida utav skogen så var Anifas en stor härskare och Morgans släkt och vänner var slavar åt Anifas. Nu jobbade alla hårt för Anifas på hans palats. Dom hade ingen aning om att Morgan och dom andra jobbade för att få dom där ifrån. Nu blev det kväll och alla i östra skogen alltså Morgans ställe skulle sova imorgon var det en stor dag för alla på öst-skogen. Däremot på andra sidan skogen hos Anifas sov inte alla lika gott, dom fick sova ute utan filtar eller någon mat i kroppen. Nu var det morgon och alla på öst-skogen var uppe. Morgans mormor fixade maten och Morgan packade och Morgans mamma och pappa var och hämtade det sista träpinnarna i förrådet. Katja sprang runt och letade efter Cornelia. Alla blev rädda och ledsna när dom upptäckte att Cornelia var borta. Dom letade överallt men ingen hittade henne.
Alla trodde att Anifas kanske hade kommit och tagit henne med.
Alla blev rädda och förvirrade. Men plötsligt så såg dom Cornelia komma gående helt lugnt på stigen. Katja sprang mot Cornelia med gråten i halsen. Katja skrek:
-Var har du varit? Cornelia sa att hon bara hade varit vid deras koja och hämtat ett paket som dom hade fått utav sina föräldrar när dom hade lämnat dom.
Katja pustade ut och sa:
- Gör aldrig om det igen, förstår du inte hur oroliga vi har varit, vi har ju letat överallt efter dig. Cornelia skämdes och bad om förlåtelse. Men nu var i alla fall alla lyckliga, nu hade dom allt som dom behövde. De åt en bit mat och packade ner det sista. Nu började dom sin färd mot andra sidan skogen. Efter en mil var alla jätte trötta och dom bestämde sig för att äta något och vila lite. Dom hade började gå efter en timme igen. Nu gick dom ytterligare en mil. Nu hade dom bara 3mil kvar. Dom bestämde sig för att dom skulle gå en 30min till. Nu började dom färden igen. Nu hade dom gått en bit till ungefär en halv mil. Nu var dom trötta så dom la sig och vilade en stund. Dom sov ett tag men tillslut var dom ju tvungna att gå så att dom inte kom allt för sent till andra sidan skogen. Dom var jätte trötta och ville bara sova och ta det lugnt men dom kunde inte det för då skulle dom komma för sent till andra sidan. Så nu skulle dom raska på ett bra tag. Dom bestämde sig för att dom bara skulle stanna en gång till.

Efter ett tag började dom höra ett svagt ljud. Dom visste inte vad det var för nåt men dom ville komma nära platsen som ljudet kom ifrån i alla fall. Det lät som om någon hade en stor fest eller att någon skrek eller sjöng tyckte Cornelia. Dom andra höll knappt med om det men nått sånt var det nog var dom överens om. Dom kom allt närmre och närmre och blev lite nervösa men det var spännande också. Nu hörde dom tydligt att det var Anifas som skrek till sina slavar att dom skulle jobba bättre och snabbare.

Han dödade folk och slog folk. Cornelia och Katja blev rädda. Morgan blev ledsen, hans släkt kanske inte ens levde. Men Katja kom på en idé att hon och Morgan skulle kolla fram genom ett hål hon hittade i ett skynke. Och om Morgan såg sin släkt och vänner skulle han om han fick läge smyga fram till dom och säga att dom kom för att hjälpa dom där ifrån.

Dom gjorde precis som dom planerat och Morgan gick fram till dom också. Dom blev chockade och rädda, dom var rädda för att om Anifas skulle komma och se att Morgan var där skulle han bli dödad. Nu hade i alla fall Morgan lite information om deras tält som dom bodde i och att kusten var ganska klar för dom. Dom bestämde sig för att hämta deras vänner och släkt nu. Alla var i samma tält så det vara bara att hämta alla samtidigt. Nu var dom beredda att hämta dom. Det var Morgan och hans föräldrar som hämtade dom medans mormor och Katja och Cornelia stannade och höll utkik så att kusten var klar tillbaka så att inte Anifas skulle komma till tältet.

Dom sprang fort till tältet, alla i tältet var spända och glada för att dom skulle få bli fria nu. Kusten var klar och allt gick som det skulle. Nu var det bara färden hem som skulle bli jobbig, särkilt för dom som arbetade åt Anifas förut. Dom var ju redan utslagna och hade knappt fått någon mat eller sömn.

Morgans mamma sa att det kanske inte var så bra om dom färdades till samma ställe som dom kom ifrån , eftersom då visste ju Anifas vart han skulle leta efter ”rymlingarna” (släkt och vänner). Så nu skulle dom ha ett nytt ställe som dom kunde bosätta sig på. Nu skulle dom börja färden hem mot ett nytt ställe. Dom hade inte så mycket mat och vatten kvar. Så kom Morgan på att dom kunde gå in i Anifas ställe och ta med sig lite mat och vatten, för det skulle nog behövas om dom skulle gå till ett nytt ställe och överleva. Nu skulle dom bestämma vilka som skulle in och hämta det nödvändiga. Morgan ville gärna gå in och han tog med sig Katja in. Dom hittade lite bröd och vatten och ingen såg dom. Nu kunde dom äntligen börja sin färd till ett nytt hem.

Dom som hade varit slavar åt Anifas fick ta lite extra mat nu innan deras resa. Men nu var alla nöjda och glada så dom började gå. Efter en stund fick Katja så ont i magen att hon inte kunde gå mer. Alla blev oroliga och tyckte synd om henne. Nu var dom tvungna att stanna här en natt så Katja fick vila sin mage. Så alla passade på att äta  samtidigt som Katja skulle vila sin mage. Dom stannade över natten på samma ställe. Nu fick alla vila upp sig och äta ordentligt.

Nu var den morgon och alla var pigga och mådde bra. Nu skulle dom fortsätta hem. Katja mådde väldigt bra nu, hon behövde kanske bara sova lite. Efter frukosten fortsatte dom sin färd hem.  Nu tyckte dom att dom hade hittat ett fint ställe, det var en perfekt plats för alla. Katja och Cornelia saknade sin lilla koja i favoritskogen. Men dom tänkte att dom nog skulle få det bättre med Morgans släkt och vänner. Så nu stannade dom där. Och levde lyckliga i alla deras dagar.