Amor

Det var en gång en gammal man. En väldigt snäll man. En kväll blev det ett förskräckligt oväder ute. Det ösregnade ute. Men den gamla mannen hade det så gott framför sin kakelugn.
- Stackars dem som är ute i detta väder, tänkte den gamla mannen. Han hörde ett rop utanför dörren. När han öppnade stod en liten pojke där, alldeles våt och frusen.
- Kom in din stackare, sa den godhjärtade mannen. Kom in så ska du bli varm och få något gott i magen.  Du är en mycket vacker gosse! Hans ögon var klar blåa hans hår var blont och lockigt. Även fast vattnet rann från håret.
I hans hand höll han en liten pilbåge, gjord av guld. Fast den var alldeles förstörd av regnet. Den gamle mannen tog pojken i sitt knä, värmde hans händer och vred ur vattnet från hans hår. Plötsligt hoppade han ner från knät och började dansa runt mannen.
– Du var en glad gosse, vad heter du? sa mannen.
- Mitt namn är Amor. Känner du inte igen mig? Kolla vad vackert väder det blir ute!
- Men din stackars pilbåge är alldeles förstörd, sa den gamla mannen.
- Det var tråkigt! sa den lilla pojken.
Han tog upp pilbågen och provade den. Och sköt den gode gamla mannen, rakt i hjärtat.
– Titta den är ju inte alls förstörd. sa den stygge lilla gossen.
Den lilla pojken skrattade och sprang sedan iväg.
Och på golvet kvar låg den gamla mannen, och grät.
- Du är en mycket stygg liten gosse, sa han tyst. Detta ska jag säga till alla andra små barn, att de aktar sig för den där Amor.
Det hjälpte inte att den gamla mannen berättade detta för alla de snälla barnen.
För Amor, han var för listig och lurade dem i alla fall.
Amor har till och med skjutit sin farmor, mor och far! Den där Amor är en riktigt stygg liten gosse!