Det var en gång

Det var en gång en gång som var grusad. Men det visste inte Pelle kanin så han sprang men det skulle inte han inte ha gjort för han trillade och slog i huvudet. När han vaknade var det år 2531. Han hade trillat in i framtiden. Allt var gjort av metall och alla hade plastkläder.
Han blev så rädd att han trillade baklänges i en soptunna. Då gick ett larm. Då kom den svävande metallpolisen. Pelle sprang för livet.
Men dom kom i kapp honom och arresterade honom. Han frågade varför han hade blivit arresterad. Den svävade metall polisen sa att han hade sprungit på en grön trottoar men det fick man inte göra om man inte var 18 år, suttit i en sopptunna och inte haft några kläder på sig. Det var en våg av usla brott. När dom kom till stationen blev han in burad och det var bokstavligt. Han fick sitta i en hundbur. Några timmar senare fick han gå. Men först tog dom på honom kläder, plastkläder. Dom var inte sköna.

När han kom ut tittade han runt lite. Det var ingen höjdare till stad. Då såg han på en stor stor tv en rymdvarelse. Under den stod det borgmästare. Åh nej jorden hade blivit övertagen av rymdvarelser. Nu blev Pelle kanin rädd så han började gråta. Då kom det fram en rymdvarelsetant.
- Hur är det lilla vän? Ååå gud va Pelle kanin sprang men då sprang han på en gång. Den gången var grusade så Pelle kanin skulle inte ha sprungit för nu trillade han på en sten och svimmade.

Då vaknade han. Då var han i sagan Askungen. Han såg Askungen springa från balen. Då tappade hon skon. Pelle kanin hade hört den här sagan förr så han visste vad som skulle hända, men hon gömde sig inte så när hon sprang förbi tog han tag i henne och drog in henne i busken.
När det hade blivit lugnt kom dom fram och Askungen tackade honom för att han hade räddat henne från att prinsen skulle se henne. Hon sprang hem så fort hon kunde. Men Pelle kanin sprang efter men det skulle han inte ha gjort för att gången han sprang på var grusad. Då snubblade han på gruset och slog huvudet. Och då kom han till Vikingatiden. Men han kom lite olägligt. Han kom mitt i en strid men den stoppades när dom såg honom. Dom kom fram och petade på honom där han låg ihop kurad som en boll. Dom tog med honom tillbaka till byn och band honom.

Då såg Pelle kanin en enhörning bunden vid ett träd en bit bort. Om han bara kunde komma loss kunde han flyga iväg på den. Han hittade en vass sten och började skära av repet. Han kom loss men hur skulle han komma förbi dom stora fula och fulla vikingarna. Nu när dom är fulla det kan ju bli ganska lätt. Men då glömde han att dom hade en vaktgris och när den såg Pelle kanin smyga bort började han tjuta som en galning. Alla blev tysta och tittade på Pelle kanin och morrade. Pelle kanin sprang för livet bort till enhörningen. Han hoppade på den och flög iväg.

Senare när dom hade landat och Pelle kanin hade gått av enhörningen och så gick dom på en gång i stället. Men det skulle dom inte ha gjort för den gången var grusad. Dom trillade och slog i huvudet och vaknade. Hemma i sitt hus hörde han, hans mamma skrika:
-  Pelle kanin det är mat. Pelle kanin kunde inte bli gladare och gick ner och åt. Men när han kom ner såg han att hans mamma var en utomjording.
- Aha! skrek Pelle kanin. Han sprang ut men det skulle han inte ha gjort för det var på en gång och den gången var grusad. Så Pelle kanin snubblade och slog i huvudet och svimmade men det var för evigt. Pelle kanin vaknade aldrig igen.
Slut!