När jag gick i 8: an hörde jag ett vittne från andra världskriget

Det du berättade berörde mig oerhört mycket. När vi läste om andra världskriget blev man såklart intresserad och man tänkte hur kan en människa som är så lik oss själva göra något så hemskt? Jag satt hemma med min familj och pratade om det du sa och vad som hade hänt dig för mina föräldrar och jag försöker rita upp en bild av hur det kunde ha sett ut och vad som hade hänt, men jag vet att jag aldrig kan rita upp det i huvudet som du kan. Du har sett allting i verkligheten, medan jag kollar på dokumentärer och filmer om andra världskriget.

Jag kan inte förstå hur hemskt det måste vara och förklara det för alla människor, unga som gamla, om och om igen. Men jag personligen tycker att det är så intressant och viktigt att man förmedlar det som hänt i vårt förflutna. Om flera hundra år finns det inte fler vittnen från andra världskriget men historien och filmer kommer att leva kvar. Och vem vet alla som hört dig kanske berättar vidare och vi kan säga i framtiden ” När jag gick i 8: an hörde jag ett vittne från andra världskriget.”