Jag har drömmar nu också fast mer realistiska

En dröm när jag var liten var att bli sångerska. Det var det enda jag drömde om och jag hade inget annat i tankarna. Haken var bara den att jag aldrig vågade sjunga inför folk, eller när jag visste att någon lyssnade på mig. Men är det det drömmar är till för? Varför drömmer man när man ändå blir besviken när det inte går i uppfyllelse?

När jag var ensam kunde jag sitta i timmar och fundera över artistnamn, skriva sånger och sjunga, men så fort någon kom så åkte sångerna och alla drömmar om att bli något stort in under sängen och gömde sig där tills jag var ensam igen.

Att inte kunna uppfylla sina drömmar eller innersta önskningar kan va väldigt jobbigt. Man håller kvar allt inom sig och drömmen blir till slut ingen dröm längre. Man har gett upp, det gjorde i alla fall jag. En misslyckad dröm, enligt mig.

Jag har drömmar nu med, fast lite mer realistiska. Jag drömmer om att börja på en gymnasieskola som jag verkligen trivs på och skaffa nya vänner och att till exempel klara det där jättesvåra matteprovet, och känna att man har nått sitt mål, det är en dröm för mig.

När jag red och tävlade tidigare så kunde jag aldrig sova natten innan tävlingar. Jag försökte mitt bästa att slappna av och tänka som mamma sa, att det skulle gå bra, för jag kunde inte göra mer än mitt bästa. Men det gick inte. Drömmarna jag hade om nätterna innan tävlingar var alltid samma sak. Det skiftade mellan drömmar om galna hästar som hoppade över staketet medan min ponny var jättesnäll, och drömmar som var tvärt om då det var min ponny som skenade över parkeringen och alla andras ponnies var hur lugna som helst.

Jag tror att anledningarna till att drömmarna skiftade från gång till gång var att min ponny var väldigt känslig och hade alltid växlande temperament. Alla hatade honom och tyckte att han var galen, utom jag. Det var jag som stod där ute i stallet och undrade vad felet var, inte de. Vissa nätter drömde jag att vi vann tävling efter tävling, och andra drömmar kunde handla om att han var på väg i transporten för att säljas.
Drömmar är nog egentligen bara något som man gör för att fördriva tiden eller bli på bra humör. Man vet aldrig om drömmarna är sanna eller luras, eller lurar sig själv rättare sagt.

Vem vet, jag kanske hittar mina sångtexter och drömmar om att bli en känd sångerska där under sängen. Och vem vet, jag kanske hittar tillbaka för intresset för hästar. Är det då man har uppfyllt sin dröm? När vet man det? Känns det i hjärtat?