Jag kommer ha minnen härifrån

När jag skulle börja sjuan var jag väldigt nervös och väldigt förväntansfull. Jag var nervös för att behöva möta de nya klasskompisarna och hur de skulle vara men också för hur mina gamla kompisar kanske förändrats. En sak jag dock var glad över var att jag nu trodde att man skulle bli tagen på allvar. Jag vill ha nya utmaningar hela tiden och jag vill inte att lärare ska underskatta ens förmåga. Det kändes som om de gjorde det på mellanstadiet så jag var glad över att komma till högstadiet. När vi i B-klassen hade gått några månader började vi så smått prata med de andra eleverna som man inte kände. Vissa kände varandra genom fotboll och innebandyträningar men jag har aldrig varit så mycket för sport så jag har inte direkt fått chansen att lära känna några nya personer.

Månaderna gick och vi lärde känna varandra bättre och bättre. Vissa började man tycka om och vissa inte fullt så mycket. B var en ”ganska” stökig klass. Vårt klassrum blev nästintill totaltförstört en gång i sjuan. Blomkrukor blev sönderslagna, väggar ritade på, stolar förstörda. Dessutom hölls det ”fighter” i vårt klassrum nästan varje rast med ett par killar i ring som skrek ”fight, fight!” med ganska löjlig målbrottsröst. Sjuan gick trots trubbel ganska fort förbi och det var dags att börja åttan.

Jag har alltid pressat mig ganska hårt för att få bättre betyg och sånt så jag var stressad praktiskt taget första dagen. Åttan är ju det året vi skulle få betyg för första gången. Vi startade det nya läsåret med en resa till Öland. Det var härligt och jag tror det stärkte gemenskapen i klassen trots lite trubbel med mina rumskompisar. Vi cyklade ganska mycket, försökte bada trots iskallt vatten och grillade på stranden. Ölandsresan är ett av mina bra minnen från högstadiet. När vi kom hem kunde åttan börja på riktigt.

Jag hade hört att åttan skulle vara det jobbigaste året och det var verkligen mycket prov. Jag la mycket tid på och plugga även om min konfirmationsundervisning också tog en del tid. I åttan hände inte så mycket förutom att jag fick en del nya vänner som jag är överlycklig över att få känna. Annars var det liksom året mittemellan. Man är inte yngst och allt är nytt och inte heller äldst och ska avsluta allt. Åttan är bara känt som året med de många proven och de första betygen. Så när julavslutningen kom och ens namn ropades upp var det med darriga händer jag gick fram och tog kuvertet med mina allra första betyg. Jag vet att mina föräldrar och så tyckte att mina betyg var bra men jag är ju sån som person att jag blir aldrig nöjd. Jag var missnöjd med dem och lovade mig själv att jag skulle jobba hårdare nästa termin.

Vårterminen var min absolut gladaste period på högstadiet. Jag hade fått en bästa kompis, dock inte ifrån min skola, som var helt underbar. Då var jag ännu ovetande om att hon under sommarlovet skulle bli mer än en nära vän och sedan svika. Kanske ändå var tur ändå. Har nu lärt mig vad lyckligt ovetande betyder. Sommarlovet gick och det var dags att börja nian. Jag var glad över att det var det sista året för jag längtade tills jag skulle slippa Torskolan. Jag har aldrig gillat Torsås eller känt mig hemma här så jag längtade verkligen. Jag var dock rädd för hur människor skulle bete sig mot mig nu när jag kommit ut som bisexuell. I en liten håla som Torsås surrar det ju mycket rykten och många är fördomsfulla så man förväntar ju inte sig ett så vänligt mottagande. Folk har dock varit snälla och jag har i alla fall inte fått höra något elakt riktat mot mig förutom från en person som jag ”hatat” från första dagen. (Jag nämner inga namn.) Kanske inte alla vet om det än och i så fall har jag chockat några i alla fall hihi.

Nian har gått extremt snabbt och det kändes som om det var augusti igår ungefär. Det har inte varit så mycket prov eller inlämningsuppgifter förräns nu så jag tycker inte nian har varit särskilt jobbig. Det är mest personliga problem som har gjort att man inte kan koncentrera sig lika bra men jag har i alla fall fått saker att skriva om. Jag har som tidigare sagt ändrat mig väldigt mycket. Jag har ändrat klädstil, musikstil och vågar vara den jag är fullt ut. Kanske folk tyckte bättre om mig förut men nu är jag i alla fall mig själv, mitt flummiga, galna jag. Mina tre år på högstadiet har kanske inte varit mina bästa men de har verkligen inte gått omärkbara förbi. Jag kommer ha minnen härifrån när jag muckar i år – både dåliga och bra.