Så i 8:an fick man börja kämpa lite

Under årskurs 7 hade vi skitroligt på lektionerna. Vi bara tog det som det kom liksom. Men efter ett tag började lärarna tröttna så under 8: an när betygen kom fick man börja kämpa på lite. Men då märkte man att de lärarna man hade haft gillade inte en då och det skulle inte förändras. Det kvittar hur man gör. Det finns de som gör sakerna mycket sämre än mig, men bara för att jag var som jag var så får jag inte det där betyget. Men jag vet inte om jag ska skylla mig själv eller om jag ska ta tag i det. För vi är på föreläsningar hela tiden om att folk kan ändra sig. Men det gäller tydligen inte här.

Men skolan har varit riktigt rolig nu i 9: an på rasterna och en del lektioner. Vi har ju fått en del lärare som är rätt bra tillexempel Thomas Karp och Karin. En av de roligaste är ju Ingmar. Han skojar ju lite med oss med. Sven olle är också rätt bra när han är på humör. Dom tar det lite mer roligt om man skojar. Men alla lärarna är bra det finns faktiskt inte en dålig lärare här längre. Men det finns ju de som jag nämnde innan som inte gillar mig.

Men man har många väldigt bra minnen om saker man har gjort. Vi har ju drivit med rätt många och skojat runt med varandra. Högstadiet är nog det roligast minnet man kommer ha från skolan. Men en sak jag aldrig har fattat är varför Ann Lindström slutade. Hon blev riktigt arg på oss en gång och skrek riktigt mycket. Jag har aldrig skrattat så mycket på en lektion som jag gjorde då.
Agneta var mycket bättre i So än Eva. Agneta förklarade mycket bättre och gick mer på proven. Hon var en bättre lärare helt enkelt, fast hon hade väl mer erfarenhet än vad Eva har än så länge.

Detta är allt jag har att skriva om min högstadietid den har varit riktigt bra.