Torskolan, kommer att sakna det

När vi kom till skolan skulle jag och Martina som då var min bästa kompis gå till vårt klassrum. Jag hade ingen aning var det låg, så min storasyster hjälpte oss till vårt klassrum H25. Jag var rädd och nervös, helst skulle jag nog velat ligga kvar i min säng och bara sova och sen ta den sena bussen och åka tillbaka till Gullabo skola. Jag ville inte att något skulle förändras, jag ville inte börja om. Jag ville inte ha nya vänner eller nya lärare. För att börja en ny skola var som att börja om hela livet. Men jag tänkte vad finns det att göra åt detta. Jag har växt upp och kan inte gå i mellanstadiet hela livet.

Jag minns att jag och Martina hade lovat varandra att vi inte skulle sluta vara vänner, men det gick som det gick med det. Efter 2 veckor var jag helt själv, övergiven, jag minns att jag ville byta klass men det fick jag inte. Jag fick vänja mig vid detta. Det var inte så roligt men jag klarade mig igenom den tiden. Efter någon vecka skaffade jag mig en ny vän, hon hette Amanda. Därefter fick jag många vänner. Ödet hade gett mig en ny början och ett nytt liv. Det kändes bra, livet var inte så mörkt som det verkade. 7:an flöt på och det var ett år då man ganska snabbt bytte bort gamla vänner till nya. Men i slutet av 7:an hade man hittat de vännerna som man antagligen skulle vara vän med hela högstadiet. Jag vill inte nämna för många namn men två av de här vännerna vill jag alltid vara vän med även om det kanske kommer att bli svårt att hålla kontakten nu när vi börjar gymnasiet eftersom vi inte kommer gå samma linjer.

7; an var ganska rörig jag kom ihåg att varje rast var killarna tvungna att halvt slå ihjäl varandra. Jag minns att det var ganska jobbigt att få nya lärarna, det kändes som om de alla hade någon slags fördom om en. Det var också jobbigt att man nu var tvungen att hålla koll på tiden hela tiden, för i Gullabo hade man alltid en klocka som ringde när vi skulle gå in. Det kanske låter som 7:an var ett helvete men det var helt okey. Man fick gå till macken och köpa godis på rasterna, man fick sitta vid datorn nästan när man ville, jag fick träffa mina gamla vänner som då gick i 8:an. Vi hade också musik och det var mycket roligt. Det var liksom nytt för oss som kom från Gullabo och det kändes som vi var mer fria här.

7:an tog slut och 8:an började det var då man kanske skulle börja känna lite press efter som det var nu man skulle få sina första betyg. Jag kände ingen sådan press har aldrig gjort det, för mina föräldrar har alltid sagt att man ska göra sitt bästa och mer kan man inte göra. Nu när jag tänker på det så minns jag ännu mindre från 8:an än 7:an. Det jag minns var att det blev en del förändringar. Man fick nya lärare i vissa ämnen eller vissa och vissa nästan alla. I musiken fick vi nya, matten, engelskan, SO, NO, idrotten och HK. Det blev ganska jobbigt för då fick man börja med att lära känna dom. Man blev faktiskt ganska arg. Det kändes som om det var bara för att jävlas med oss. Jag var mycket nöjd med mina lärare, blev mindre nöjd med dom nya.

Min syrra slutade 9:an och flyttade till Kalmar. Jag började bli mer bortskämd. Bra för mig mindre bra för Erika (min syrra). Det blev mer gräl med de kompisgänget jag var med. Tillslut blev det så att vi splittrades. Vårt ”gäng” jag och Malin gick åt ett håll och Ida och Amanda gick åt ett håll. Det blev väldigt spänt mellan oss. Gud var vi var arga. Vi skrev elaka saker till varandra och snackade så mycket skit. Men nu när man sitter här så kommer jag inte ens ihåg varför vi var arga på varandra. Det var lugnt i 8:an det är nog därför jag inte riktigt kommer ihåg vad som hände det året. På slutet av året kändes det bara att nu skulle vi snart bli äldst och typ äga skolan.

9:an är det bästa året. Det känns som om att nu känner alla varandra men det finns säkert några undantag. Det är också det att man kan klä sig som man vill för nu är man äldst så ingen muckar med en. Men nu börjar också det jobbiga, för nu ska man börja tänka på vad man ska gå för gymnasium. Nu börjas det igen, nu ska man börja om på en ny skola igen. Det har jag inte det minsta lust med. 9:an är helt okey, man kan inte klaga. Jag har vänner som jag älskar och som jag aldrig kommer att glömma. Funderar på varför saker måste förändras när man precis känner att nu har jag hittat hem. Men man får göra det bästa man kan med den tiden man har kvar här på Torskolan. Kommer att sakna det.