Lovisa

Sara, Jonas och Kim heter de tre kompisarna. Sara var lång med långt brunt hår och glasögon. Jonas som spelar fotboll är väldigt stor och kraftig. Han hade köpt en ny tröja som han hade på sig. Kim har alltid det senaste modet, och han har alltid håret fixat vart han än går. Caféet som dom var på låg inne i stan. Det var nyrenoverat. Det var två rum, ett lite mindre där det var café och i det andra var det en stor restaurang. Stämningen var lugn och det spelades lite ljuv musik i högtalarna som satt i två hörn. Lovisa hade en sak som hon ville berätta för sina kompisar, men hon visste inte hur hon skulle säga det. Dom beställde varsin milkshake. Hon tog några klunkar av sin milkshake. Hon tittade ner i bordet.

– Jag har en sak som jag måste säga
Hon tittade upp, det var tyst. Musiken hade slutat spela. Det blev en kuslig känsla för Lovisa. Hon ville bara gå där ifrån. Kompisarnas blickar var skarpa. Sara bröt tystnaden.
– Vad är det du vill säga?
Det blev tyst igen. Lovisa tog ett till djupt andetag och repade mod.
– Jag ska flytta! Musiken sattes på igen.
– Ska du flytta? sa Jonas med en frågande blick.
– Vi har inte råd att bo kvar här längre. Hon tog ytterligare några klunkar av sin milkshake. Det kändes som att svälja stenar. Hon ville bara gå där ifrån. Dom hade känt varandra i över tio år. Det var som att mista en familjemedlem. Kim som varit tyst i flera minuter känner sig tom, chockad. Han tyckte om Lovisa väldigt mycket. Och nu ska hon flytta, det kändes overkligt. Han reser sig.

– Jag kommer snart, säger han och går ut.
– Vänta! Vi måste prata. Lovisa följer efter. Jonas och Sara sitter kvar. Ute var det kallt, vinden stack i Kims kind där han satt på en bänk. Lovisa kom ut, hon satte sig på bänken.
– Du… jag gillar dig, men jag tror inte det kommer att fungera nu när jag flyttar, det är för långt i mellan oss. Jag hoppas du förstår. Lovisa kollar på Kim.
– Ja… jag förstår. Dom ger varandra en kram. Jonas och Sara kommer ut.
– Jag måste gå hem nu. Lovisa ger dom en kram och går.
– Vi kommer att sakna dig!
– Jag kommer sen till sommaren igen, skriker Lovisa och vinkar mot dom andra. Dom vinkar tillbaka. Deras vägar skiljs åt. Solen går i moln och det kommer en kall vindpust.

Slut