Tro på sig själv är ett måste

Mina drömmar är inte så mycket och skryta om eftersom jag har haft drömmar om mitt liv enda sedan jag var liten. Då trodde jag att allt snart skulle bli bättre. Snart är även jag lycklig, såna tankar hade jag hela tiden. Inget har direkt gått i uppfyllelse. Jag ska inte klaga på att jag inte är lycklig men de finns nått som ändå är trasigt på något sätt här inom mej, något som alltid funnits där och inte kommer att försvinna. Så jag har nått inom mej som säger:
Hoppas inte på för mycket och förvänta dej inget.
För jag vet hur besviken jag blir när det inte blir riktigt som man tänkt sej.

Jag strävar hellre efter känslan som man får när nått har gått i uppfyllelse som man aldrig trodde skulle hända, som man aldrig riktigt hade vågat hoppas på.
Klart man har drömmar men jag har aldrig haft någon jätte dröm vad jag t.ex. vill bli, vilken yrkesväg jag ska ta.
Jag har aldrig haft den drömmen att jag verkligen vill bli pilot eller artist eller nått som man kan kämpa för redan nu, för att verkligen förverkliga sin dröm.
En dröm för mej är något som man strävar efter, något man kommer kämpa för, för att verkligen få.
Min dröm nu idag är att mina önskningar efter sommaren ska gå i uppfyllelse, att jag äntligen ska få känna på livet och kunna göra det jag vill. Bara gå ut och träffa människor, gå och handla nere på stan när jag vill.
Inte behöva passa på andra för att kunna få igenom att jag kanske vill träffa kompisar eller att jag bara vill in och fika eller nått. Inte få dåligt samvete att ens mamma måste ställa upp för mej hela tiden för att jag ska umgås med mina vänner. Att hon ska få göra det hon hellre kanske hade velat göra än kört mej överallt. Det skulle vara en stor frihet för mej.

Om kanske 10 år hoppas jag att jag har en stor fin lägenhet på Södermalm i Stockholm eller i centrala Göteborg, en stor stad i alla fall. Jag har inga barn än. Jag har ett arbete jag verkligen tycker om som jag trivs med. När jag vaknar så tänker jag vad kul nu ska jag gå till jobbet. Att man verkligen inte behöver tvinga sej själv att gå dit för man måste försörja sej.

Jag ska ha kontakt med mina närmsta vänner som man lekt med sen blöjtiden. Och jag hoppas även att jag inte ska bli egoistisk eller nått i den stilen, inte bli en otrevlig människa. Jag önskar att jag ska kunna göra något, kanske hjälpa andra människor. Det kan vara nått så enkelt som att lämna blod eller vad som helst, bara känna att man har gjort något uppskattat och gjort något bra för någon eller några andra.
Alla måste ju ha drömmar och mål annars kommer man ju ingenstans här i livet. Det måste ju vara något som håller en vid liv och hålle en aktiv hela tiden.

ina drömmar är inte stora men jag hoppas jag ska kunna hålla någon av dom vid liv. Och det kommer jag att göra!
Tro på sej själv är ett måste.