Prestationsångest, stress, ideal och status
1. Stress
Hej!
Jag tycker att du formulerat problemet på ett mycket bra sätt. Det är inte lätt att orka stå upp för det man tycker är viktigt, såsom att skaffa sig kunskap och försöka att komma dit man önskar. Att samtidigt låtsas att det går av sig självt är en utopi. Till alla som har "kul"nu när de struntar i skolan och sitter och chattar istället för att göra lite av både, måste jag höja ett varningens finger. Det är tungt att komma på när du är 30 år att ditt arbete är så trist då du ej kan kvalificera och få bättre lön och roligare uppgifter. Att inse att man aldrig kommer att ha råd att skicka sina barn på läger eller skidresor eller att själv kunna få unna sig en extra god köttbit eller en härligt exklusiv kräm eller vad det nu kan vara som ger dig en extra guldkant på tillvaron. Säg att du ska plugga för att kunna välja din framtid när dina vänner undrar vad du gör. Det inger respekt och skänker dem eftertanke, jag lovar.
Lycka till, och du! Man behöver ej ha MVG i allt, bara så att du kommer in på ett trevligt gymnasie, där ska du ge järnet. Ingen frågar dig under en arbetsintervju, vilket gymnasie gick du på!
Kram
| | |
