Arkitekturåret 2001 - vidga dina vyer på hemmaplan

En något regnig söndag i början av september arrangerades kulturhusens dag. Inte bara i Göteborg, utan också på många andra håll i landet. År 2001 är också ”arkitekturår”, vilket medfört ett något större intresse än vanligt för byggnadskulturen.
På kulturhusens dag ägnar man extra uppmärksamhet år byggnader och stadsmiljöer, som bedöms som särskilt intressanta.
Detta görs då och då även annars: Så har exempelvis Göteborgs Stadsbyggnadskontor i samarbete med Stadsmuseet tagit fram två fina volymer, som på 850 sidor i text och bild berättar om ”Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse” i Göteborg. Det handlar både om enstaka hus och om större stadsmiljöer, om gamla såväl som betydligt modernare hus.
I Göteborg ordnas ibland olika stadspromenader, där den som är intresserad kan följa med sakkunniga guider i områden man tycker det kan vara trevligt att veta mer om. Inför kulturhusens dag hade också Riksantikvarieämbetet gjort en särskild skrift med titeln

”Modern hembygd”.
Här visar man i en rad exempel att byggnadshistoriskt intressanta miljöer inte enbart handlar om gamla hus – utan i hög grad också om betydligt modernare sådana.
I ”Modern hembygd” finns flera exempel från Göteborg: såväl Kortedala, Bergsjön, Angered, Frölunda som Länsmansgården har fått bidra med miljöer i text och bild.
Detta får man nog tolka som ett i varje fall delvis nytt grepp från Riksantikvariens sida: Vikten av att betona att det som byggs idag i förhoppningsvis inte så få fall i framtiden också skall kunna visas upp som exempel på bra stadsbyggande.
Fast egentligen borde detta vara självklart. Om vi inte hade accepterat förändringar och förnyelse av hur våra samhällen ser ut, hade vi antagligen fortfarande bott i grottor på stenåldersvis; möjligen något tillspetsat.
Även det som i dag är antikt har onekligen någon gång varit nytt – och kanske rentav också kritiserat och omdiskuterat vid sin tillkomst. En stad förnyas och utvecklas ständigt. I en del fall är detta en förändring som vi från början inte alls välkomnar, men av olika skäl tvingats in i.
Som de tidigare varvsområdena på Hisingen – visst hade vi gärna sett att man även framöver kunnat bygga stora fartyg i Göteborg. Men när den allt hårdare konkurrensen tvingade bort den produktionen, har undan för undan annat kommit i stället, och idag är minst lika många verksamma i arbete eller studier på de områden där de tidigare nybyggnadsvarven låg, som det var då man byggde fartyg där.
Andra förändringar kan vi själva driva fram, därför att vi anser dem nödvändiga och riktiga. Men alla kommer inte att gilla det som sker. Vi kommer också med facit i hand att en och annan gång se att de förändringar vi ville åstadkomma inte blev så bra som vi hade tänkt oss. Vi kan nog alla hitta sådana exempel i staden.
Den offentliga debatten kring hur samhället skall utvecklas är en viktig faktor för att minska riskerna för felgrepp. Att skaffa sig kunskaper om vad som är bra – och vad som är mindre bra – i redan existerande stadsmiljöer är en annan.
Alla kommer heller inte att bli överens, men vi kan sträva efter att hitta en vettig balansgång i den gradvisa förnyelse, som förhoppningsvis gör att kommande generationer skall kunna se att det även i vår tid skapades byggnader och stadsmiljöer som man då tycker det är intressant att vandra omkring i.


Jörgen Linder
Kommunfullmäktiges ordförande