”Bryt upp asfalten!” – gröna skolgårdar ger bättre studieresultat
Om barn och ungdomar fick bestämma skulle skolgårdarnas asfaltöknar brytas upp och göras om till gröna rum och fria ytor.
Där skulle de kunna både koppla av – och på, sitta på en bänk under ett träd, bredvid några vinbärsbuskar eller spela fotboll och bandy.
Många av våra skolgårdar ser inte så inbjudande ut. Nytänkande behövs. Och flera initiativ är på gång, både i Göteborg och runt om i landet. Aktuell forskning visar att barnen blir piggare, lär sig mer och får bättre motorik. Dessutom blir de mindre stressade om de får vara ute i en fin och varierad miljö.
Men förutsättningarna för skolornas närmiljöer varierar. Några har det väl förspänt med natur in på knuten. Andra är mindre lyckligt lottade.
Men trots det finns en vilja och kreativitet att överlag göra barnens vardagsmiljö roligare och mer fantasifull. Där det fungerar som bäst deltar både barn och vuxna i arbetet och lektioner utomhus ingår som en naturlig del i lärandet.
Vid Cobbes School utanför London finns Susanne Humphries, legendarisk rektor som framgångsrikt driver en grön pedagogik. Hennes motto är att skapa hundra grön informella rum runt skolan – så många att varje barn får en egen plats.
Pedagogiken på Cobbs bygger på att göra saker i verkligheten. Barnen får vara med när det händer något i och runt skolan, alltifrån om- och nybyggnader till gröna utemiljöer.
Även i Norge och i Danmark finns en tradition med gröna skolmiljöer. Sverige har legat efter.
Hackor, spett och initiativkraft
Men nu börjar något hända. Och det vill park- och naturförvaltningen var med att uppmuntra och stödja.
–Just nu håller vi på att skapa ett nätverk, GLIN – Grönt Lärande I Närmiljön, berättar Stefan Pettersson, landskapsarkitekt vid förvaltningen.
–På seminarier förmedlar vi kontakter mellan skolor och andra instanser. Vi kommer också att hjälpa till med tips och stöd – alltifrån att hitta rätt redskap till att vara med om att rita skolträdgårdar och naturrum.
–Insatserna bygger på att barn och vuxna är med och tillsammans utforma sin gröna skolmiljö. Förhoppningen är att de skolor som ligger långt framme ska dela med sig av sina erfarenheter. Fler behövs på det ”gröna tåget”.
Trädgårdsföreningen – ett grönt klassrum
Några som ”stigit på” är Gunnetorpsskolan i Tuve där barnen i årskurs 2 besöker Trädgårdsföreningen med jämna mellanrum.
–Vi vill att barnen ska känna parken och betrakta den som sin, säger Kristina Holmgren, lärare vid skolan.
–Vid det första besöket studerade vi rosorna, uppskattade höjden på den höga poppeln som Nils Dahlbäck en gång planterade, tränade på att känna igen olika träd.
Och så tog man sig en funderare på hur Vallgraven kommit till. Doftträdgården, statyn Dimman och lamphållare från 1800-talet var annat som fångade intresset.
–Det vi ser och upplever i parken arbetar vi vidare med i matte, svenska, musik och idrott. Eleverna gör också en bok där de samlar sina intryck, berättar Bodil Nelson.
Flera hinder på vägen
Lärare, föräldrar och elever har också arbetat för att få en mer levande skolgård. Barnen har varit med om att lägga fram förslag och ansökt om pengar. En landskapsarkitekt från park- och naturförvaltningen har hjälpt till att förverkliga barnens tankar.
–Så småningom ville vi gå ett steg längre och få en befintlig gräsmatta att bli lite vildare med högt gräs, där barnen kunde gömma sig och leka. Men det skulle visa sig alltför svårskött menar de som står för skötseln av skolans ytor, berättar Kristina.
Inte heller fanns det möjlighet att lägga stenblock på skolgården så att den blev mer spännande. På vintern måste gården skottas och då skulle stenarna stå i vägen.
Men man ger inte upp, lösningar måste finnas.
–Och just skötseln är en springande punkt. Bättre samarbete mellan olika instanser, större delaktighet från flera håll och ändrade attityder måste till - för lekens, lärandets och de små människornas skull, säger Stefan Pettersson.
Synen på skolträdgård har förändrats
I Mossebergsskolan i Guldheden ligger initiativ och ansvar för den gröna miljön på alla i skolan. Men eldsjäl är Kristina Andersson, fritidsledaren. Hon håller till en trappa ner där man slår upp dörren till det finaste av gröna rum, en hel dal.
Vid huvudbyggnaden ligger skolträdgården där man skördat potatis, lök, rabarber, smultron, citronmeliss och pumpor. Björnbären är just på gång. På skolgården, där man har lektioner året om finns såväl fria ytor som krusbär- och vinbärbuskar, träd, bänkar och en liten utescen.
Så nog har det hänt en hel del sedan 60- och 70-talet då grön skolmiljö inte stod särskilt högt i kurs.
En av stans arkitekter berättar för Vårt Göteborg hur han på den tiden ritade en skola i västra Göteborg, där han även involverade en trädgårdsarkitekt för att göra en skolgård med buskar och träd. Planerna presenterades för berörda myndigheter.
Tummen ned blev resultatet. Gården ska asfalteras löd direktivet. I dag skulle det inte gå. I alla fall inte utan protester.
Kate Ryffé
031-612274
kate.ryffe@ponf.goteborg.se
