Bröderna Moberg nu på Wikipedia
I arkivet finns allt från anbud, kontrakt i original med sigill, besiktningsutlåtanden, förkalkyler och efterkalkyler, korrespondens med församlingar och Raä, ritningar, foton i mängder liksom negativ och diabilder, utkast till artiklar i KMT och Orgelforum samt föredrag (som med klipp- och klistrametoden kunde bli 2,5 – 3 meter långa), redogörelser över orgelrestaureringar och orgelvård illustrerade med foton, räkningar, smådelar från orglar, ljudinspelningar av orglar (och telefonsamtal!) och filminspelningar. Och till sist Harry Mobergs resväska.
Mitt intryck är att de oftast hade goda relationer med församlingarna, vilket syns i tackbrev. Men ibland blev det långdragna förhandlingar om den gamla orgelns vara eller icke vara. Jag tror mig minnas att Segersta tog över 10 år. Ibland blev det ingen restaurering ändå.
Från min uppväxt känner jag igen nästan alla ortsnamn i listan. Det pratades bara jobb hemma. Men ibland andra samtalsämnen: spökhistorier, UFO:n, slagrutan och ”logik och logik” – som så ofta Valter sa. (Då var de inte överens. Valter idémänniska och Harry analytiker.) Och en massa annat kul.
Senare har jag förstått att deras ekonomi alltid var ansträngd. Två konkurser under 60-talet. Att vi hade dåligt med pengar märkte aldrig min syster Ulla och jag under uppväxten. De lyckades hålla det hemligt för oss. Pappa Harry var ju nästan aldrig hemma. En gång kom mamma Märta glädjestrålande och berättade att hon hittat 500 kr i förklädesfickan! Det var nog pappa som smugit ner dem där.
När de reste runt och restaurerade orglar fick de oftast bo hos någon vänlig församlingsbo. Men ibland fick de bo i kyrkan och sova på kyrkbänkarna. På vintern var det naturligtvis iskallt och som sällskap hade de kyrkråttor. De frös jämt. Mamma tyckte att de åtminstone kunde ha långkalsonger på sig. Men de vägrade. Kostym, fluga och vit arbetsrock skulle det vara.
Till slut fick de en verkstad i Sandviken. Valter installerade ett litet rum i ena hörnet av verkstaden. Säng, skrivbord och String-hyllor. Där bodde han i 10 år. Och lagade de godaste köttfärsbiffar jag någonsin smakat.
Deras största besvikelse i yrkeslivet var att de inte fick restaurera Cahmanorgeln i Löfstabruk. Det var ju den orgeln som 1933 gjorde så starkt intryck på dem musikaliskt och tekniskt att de kom att ägna sina liv åt de gamla orglarna.
De säger själva att deras bästa restaurering var Östra Ryd. Men redan 1951, vid Wemans invigning av Bladåkers orgel, skriver Harry att: Orgeln klingar utomordentligt bra, kan ännu höra hur vissa ackord stodo rätt ut som ett knippe solstrålar utan så mycket som minsta tillstymmelse till svävning. Och Weman sa: fullständigt otroligt!”
Till min glädje hittade jag i arkivet brev från Lena och Lars-Alvar Jacobson (Lena organist). De kallar sig Mobergfantaster och var deras fan club! Likaså skriver Anton Karis på Sveriges Radio efter en inspelning i Venjan.
”- Det var den roligaste inspelningen jag någonsin gjort.”
Lena skriver i brev daterat 1979 efter att ha spelat på Åtvidsorgeln: ”Ni tycks bygga bättre än de gamla kända mästarna – så ditt tillnamn Schnitger passar superbt, Harry!”.
Och så Hedlundorgeln i f d baptistkyrkan i Sandviken som nu går in i dimman. Gastro Puben öppnar 2016. Karl-Erik Welin gav en konsert där 1979 och spelade ”Traffic in New York” på den gamla orgeln. Fantastisk upplevelse. Karl-Erik sa: ”Jag tror inte jag träffat på ett så fantastiskt instrument som detta trots att jag rest över hela världen.
Jorå. Nu är även jag ett fan av Bröderna Moberg.
Ett varmt tack till Monica Svenske med familj och Dag Edholm för era expertkunskaper.
Ett varmt tack till David Larsson på Riksantivarieämbetet för all extra hjälp.
Ett varmt tack till Nimrod Persson för inskrivning i Wikipedia.
Utan er hjälp hade jag inte lyckats!
På Wikipedia hittar ni en lista på de orglar de restaurerade ca 90 st och Seglorafilmen på Youtube. Ett bildgalleri är på gång.
Om det finns korrigeringar att göra i artikeln på Wikipedia ber jag er kontakta mig på louisemoberg7@gmail.com eller gå in i artikeln och gör egna korrigeringar.
Louise Moberg
