3062

Det är år 3062. Jag reser till detta år med hjälp av en tidsmaskin. Det ska bli spännande att se hur det ser ut här i framtiden… 

Det känns nästan helt overkligt. Vi hade-nej nej- jag hade jobbat på denna idé i nästan ett år nu. En tidsmaskin som ska kunna gå fram och bak i tid och rum. Det är bara jag och mig själv. Ingen annan. Tidsmaskinen tar lång tid på sig när den ska resa så här långt framåt i tiden. Så under tiden så skulle vi kunna prata och diskutera om varför jag gör detta. Jag vill se om människornas idéer om hur framtiden kommer se ut verkligen stämmer och om den gör det så vill jag ta de delikata och enastående konstruktionerna tillbaka till min tid och på så sätt bli världskänd. Jag har velat bli uppfinnare sedan jag var liten. Då var jag annorlunda. Alla ville bli fotbollsspelare eller sitta och spela hela tiden, men jag var inte lika fascinerad av det som dem. Jag hade andra planer, inga vanliga för en tolvårig tjej, jag ville bli nobelpristagare och uppfinna nya saker som världen aldrig sett förut. Jag kunde sitta timmar i sträck och studera olika ämnen eller försöka komma på nya idéer om vad som saknades i världen, vad jag kunde uppfinna. Med åren började jag uppfinna och komma med helt nya idéer, och en av dem sitter jag i nu. Min senaste uppfinning hade många försökt bygga men bara jag hade lyckats, det hade tagit lång tid, men ni vet vad man säger: “Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.”   

 -Framme vid destination, ljöd det från högtalaren. 

-Nu är vi strax framme! 

Dörren öppnade sig och ett dovt ljus lade sig i det lilla och enda rummet som fanns i maskinen. Tidsmaskinen fungerade på ett speciellt sätt som gjorde att den behövde kyla ner efter en färd. Det kan ta olika mycket tid, nu skulle det förmodligen ta ett tag eftersom att den hade rest så långt fram i tiden. Jag skulle övernatta här. Jag hoppas bara att det är samma valuta som det var långt bak i tiden när jag egentligen levde.

Men nu sanningens ögonblick, hur ser det ut? 

Det första jag lade märke till var att allt såg ut som om det var konstgjort, som om man levde i en dröm, fast på ett dåligt sätt. Under mina gamla gympaskor  låg det ett tunt täcke snö som skymde marken från min syn. Jag hade med mig alla mina pengar, mina kläder, min dator, min telefon och det viktigaste av allt mitt förstånd. Det var såklart inte allt. För när man åker på en resa som ska vara i två veckor behöver man förstås många fler viktiga saker med sig. Det är ungefär som ett pussel, har man inte alla bitar så funkar inte mekanismen. Det är bara de största bitarna man lägger märke till först. 

Men efter ett tag förstår man att till och med de minsta bitarna behövs. Ungefär så är det här, jag nämnde bara de viktigaste ägodelarna. 

I alla fall, tillbaka till det viktiga.

-Nu är det 50% rea på självvattnande blommor!, tulpaner och rosor!, hörde jag en gammal man ropa.

När man är ungefär 1000 år framåt i  tiden så blir man ju såklart intresserad av det erbjudandet. Så varför inte kolla in det? 

-Ahaa, du vill köpa blommor. 

-Ja, jag hade tänkt det.

-Haha, folk nu för tiden. 

-Vad menar du?

-Ja, vad menar jag? -Trodde du på riktigt att JAG hade självvattnande blommor?

- Jaaa ?

-Världen är en hemsk plats. Jordens resurser är slut, slut! Borta! Förstår du?

-Jaaa, det är klart. Men hur egentligen?

-Människor som du har ingen aning om vad vissa människor håller på med.

-Vilka människor, och vad gör de egentligen?

-Politiker. De bara krigar och krigar och slutar aldrig.

-Ok. Men finns det något bra eller imponerande med världen egentligen?

-Innan jag svarar på det så har jag en fråga.

-Fråga på du.

-Vad är du för något?

-En människa?

-Och hur gammal är du?

-17 år gammal.

-Och vad heter du?

-Nu räcker det med frågor. Vad vill du ha sagt?

-Varför står en 17-årig människa framför mig och frågar hur världen ser ut och funkar?

Jag svarade inte. Jag hade begått ett riktigt stort misstag. Som en idiot hade jag gått fram och frågat en man i 50-årsåldern  mina dumma frågor som om ingen visste hur någonting funkade här på jorden.

-Var kommer du ifrån? Är du ens från denna tid?

-Jag måste nog dra nu!, ha det så bra!