Det var mitt på dagen, men ändå var det mörkt. Vad har hänt med jorden? Jag såg mig omkring men kunde inte hitta något som de flesta skulle kalla “framtida uppfinningar". Inga flygande bilar, inga skyhöga lägenheter och definitivt inte något som liknade ett paradis. Jag lade märke till att det brann lite här och där. Inga särskilt stora bränder utan mer som om någon hade satt upp ett par lägereldar lite här och där.
Min första anmärkning hade tydligen inte stämt in på den verkliga bilden av hur världen såg ut. Om jag hade fattat det rätt var det väldigt ojämlikt i samhället. Folk levde inte på det sättet som vi alla hade förutspått, eller i alla fall inte vad de flesta hade trott. Nu finns det två saker jag måste ta reda på: Ser det ut såhär överallt? Och vad kan EGENTLIGEN ha orsakat denna förstörelse ?
Nu hade det såklart varit bra om man hade någon med sig som kunde hjälpa en, men det hade jag inte. Jag får göra som jag alltid gör, klara mig ensam. Eller egentligen inte alltid. Jag hade ju mina föräldrar, men de var oftast upptagna med jobbet. Hur jag skulle ta mig till andra delar av världen utan någon transport var inte uppenbart just och heller inte rimligt. Jag önskar ibland att jag inte var annorlunda, att jag aldrig hade velat bli uppfinnare eller att jag bara var helt normal, som alla andra. När man är liten tror man att världen är svart och vit, antingen gillar man att spela eller gillar man att spela fotboll. Det är bara att välja. Men när man åldras och växer upp ser man de gråa nyanserna komma fram. Jag är en grå nyans, alias till annorlunda. Det har jag alltid varit och kommer alltid att vara. Det behöver inte vara dåligt, flera “annorlunda tänkare” har blivit världskända och hyllas nu. Da Vinci, Michelangelo, och min favorit: Alfred Nobel. De var alla annorlunda. Inte bara för att de var uppfinnare, de var universalgenier och utvecklade nya tekniker som aldrig skådats förut. Frågan är om det finns gråa nyanser nu eller om det är helt svartvitt.
Nu på vår tid är det ojämlikt i flera länder, men inte överallt. Visst är vårt samhälle långt ifrån perfektion, det har vi oss själva att skylla på, och om vårt samhälle är så ojämlikt just nu, tänk då hur ojämlikt det måste vara i denna tid om vi inte har bättrat oss.
Egentligen har jag aldrig haft några riktiga vänner. Alla tycker att jag är konstig, udda. Och jag håller med dem. Jag är annorlunda, “udda”, men det betyder inte att jag är konstig. Alla är vi väl olika, inklusive jag-eller särskilt jag-men alla är människor.
Vänner var det, just det. Som jag berättade för dig som läser innan har jag aldrig riktigt haft några vänner förutom min katt såklart. Åh som jag saknar henne, det sista halvåret har varit svårt sedan hon gick bort. Jag saknar knastrandet från när hon åt och hennes sköna mjuka päls. Hon var den finaste katten som jorden någonsin sett. Hon var ganska liten, men med en stolt och ståtlig päls. Hon var också ganska smal, men på ett bra sätt. Och snabb, hon var den snabbaste katten jag någonsin sett och hon var så smidig. Men så kom nyheten för runt 7 månader sen. Hon hade blivit smittad av någon sjukdom, jag kom inte ihåg vad den hette, men i alla fall blev hon bara svagare och svagare och fick bara mer och mer ont. Så till slut bestämde mamma och pappa att lidandet skulle få ett slut, och nu sover hon sin eviga sömn och har inte ont längre. Ibland tänker jag på henne, känslan går inte att beskriva. Om man skulle försöka skulle det vara något i stil med att det känns som om en vass kniv skär i hjärtat. Jag kommer aldrig att glömma henne, det kommer bara inte hända. När hon gick bort kändes det som om en del av mig försvann, som om en fjärdedel av mig dog med henne. Den delen kommer aldrig komma tillbaka. När jag tänker på henne undrar jag hur hon har det nu, är hon på ett bättre ställe än innan? Tycker alla andra där uppe att hon är majestätisk som jag tyckte? Det är två av oändligt många frågor jag ställer till mig själv. Det som gör mig mest ledsen är att jag aldrig kommer få svar på dem , det spelar ingen roll hur mycket jag läser, hur mycket jag räknar eller hur mycket jag försöker. Jag kommer aldrig få svar på dem. Men så får det vara, vissa saker kan man inte förändra själv i livet, de kommer helt utan anledning, och ibland tar de det som man håller kärast av allt på hela jorden. !
Förutom att det såg annorlunda ut märkte jag en sak till, luften kändes annorlunda. Den var tyngre, och det kändes konstigt att andas in den. Jag vet inte vad som har hänt, men vad det än är måste jag ta reda på det.
Av Nikolaj
