Skratt och aplåder ekade mellan väggarna under dagens första föreställning. Ingen mygga flög sig väg, ingen ramlade av scenen, och inget tåg anlände. Däremot var det vacker sång om allt från bröder som gått vilse i skogen, till ensamma tanter som inte fick kaffegäster. Den sistnämnda var så sorglig att alla på scen började gråta.
Dessutom genomfördes ett flertal gymnastiknummer som ingen tidigare upplevt, med svåra moment såsom två halva handstående och "påfågeln".
Men det som rev ner flest applåder var nog när David äntrade scenen, klädd i långhårig peruk och tyllkjol, och med lite annorlunda former än han har i vanliga fall.
