(Ur Orgelforum nr 2, juni 2014)
2005 togs Baptistkyrkan i Sandviken ur bruk och fastigheten såldes till kommunen för att i fortsättningen bli kulturhus under namnet Drottningen. Kvar på läktaren i det tidigare kyrkorummet blev orgeln - ursprungligen byggd av Olof Hedlund i Stockholm 1739 för Sorunda kyrka i Södermanland, såld 1878 till Sandvikens första kyrka och 1905 uppmonterad i baptistförsamlingens då nya kyrka. Det finns endast ett mycket litet antal orglar från 1700-talets förra hälft bevarade i Sverige och tack vare att Baptistkyrkans orgel betraktades av expertisen som historiskt och musikaliskt synnerligen värdefull, blev den pietetsfullt restaurerad 1978 av orgelbyggarna Harry och Valter Moberg i Sandviken och återfick sin ursprungliga klang.
2011 hade kommunen långt framskridna planer på att riva kyrkan inför en kommande förnyelse av stadskärnan. Kommunens dåvarande kulturchef gav då Kungl. Musikhögskolan i Stockholm ett löfte om att få överta orgeln, för att så småningom kunna sätta upp den i en blivande ny orgelsal. Men i dag är det byggprojektet nedlagt.
Nu har rivningsplanerna dragits tillbaka och kyrkobyggnaden blir kvar. Men inte längre som kulturhus, utan som restaurang, där man tänkt sig att låta Hedlundorgeln bli en pikant ”inredningsdetalj”! Eftersom orgeln befinner sig i privat ägo är kulturmiljölagen (1988:950) om bl.a. skydd av kyrkliga inventarier inte tillämplig. Fastighetsägaren Sandvikens kommun hyr ut kyrkan med orgel till de kompanjoner som kommer att äga och driva restaurangen, och som har därmed har förfoganderätten över instrumentet. Det finns stor risk att den kulturhistoriskt värdefulla Hedlundorgeln inte kommer att tas om hand eller användas på ett betryggande sätt.
En räddningsaktion från Sveriges alla orgelvänner skulle kanske kunna få Sandvikens kulturchef att inse den unika orgelns historiska värde och se till att den inte skadas eller förstörs. Att den är ett musikaliskt kulturarv som bör få klinga vidare i framtiden, helst i ett kyrkorum någonstans.
