The Organ as a Mirror of its Time

Karela J. Snyder (Editor): The Organ as a Mirror of its Time. Oxford University Press 2002. 374 s. + CD ISBN 0-19-514415-5 www.oup.com

Karela J. Snyder, pensionerad professor i musikvetenskap vid Eastman School of Music, University of Rochester och som forskare knuten till GOArt, har låtit 5 tidstypiska orglar med tillkomstår från 1610 till 2000 bilda grunden för ett omfattande och mycket spännande forskningsprojekt som resulterat i boken The Organ as a Mirror of its Time. Förutom Karela J. Snyder själv har en rad svenska och internationella forskare bidragit med uppsatser. Boken är indelad i fyra olika huvudavsnitt med var sitt tidsperspektiv, föregångna av en inledande programförklaring av redaktören och utgivaren (Praeludium), interfolierade av tre separata uppsatser (Interludium) och redaktörens avslutande reflektion (Postludium).

Det första tidsperspektivet fokuserar på hov och stad i 1600-talets Tyskland. ”Hovets” orgel är den ”husorgel” som hertig Heinrich Julius av Braunschweig-Lüneburg lät Esaias Compenius bygga 1610 (i dag känd som Compeniusorgeln i Frederiksborgs slottskyrka) och ”stadens” orgel befinner sig i Hamburgs S:t Jacobikyrka. Ett renässansverk som byggdes till bl.a. med ryggpositiv och bröstverk 1635-36 av Gottfried Fritsche och slutligen helt förnyades av Arp Schnitger 1693. Här skriver Gisela Jaacks om hertighov och hansastäder ur politiska och historiska perspektiv; Harald Vogel om Compeniusorgelns tillkomst; William Porter om Hamburgorganister i den lutherska gudstjänsten och Hans Davidsson om orgeln i 1600-talets kosmologi.

I det första Interludiet anlägger David Yearsley musikaliska perspektiv på orgeln i slottskyrkan i Gröningen, byggd av David Beck 1592-96 (60/III) som en tysk idealorgel sedd ur 1600-talets expertsynpunkt (fr.a. Andreas Werckmeisters).

I nästa tidsperspektiv förflyttar Karela J. Schnyder fokus till ”en stor europeisk orgel i en liten bruksort” d.v.s. Cahmanorgeln i Leufsta bruk. Göran Söderström tar med läsaren på en arkitektonisk rundvandring i de Geer-familjens Leufsta, Axel Unnerbäck beskriver Cahmantraditionen och dess tyska rötter, Eva Helenius-Öberg och Pamela Ruiter-Feenstra beskriver orglar och organister i 1700-talets Sverige under rubriken ”från katedral till landsförsamling”. Här behandlas de första organisterna i Leufsta bruk. En av dessa var Henric Bäck, vars sons Carl Henrich giftermål 1785 med bruksägaren och skriftställaren Abraham Hülphers dotter Elsa Johanna enligt författarna ger en tydlig beröringspunkt mellan författaren av Sveriges första orgelbok och musiken i den de Geerska brukskyrkan. Hülphers’ Afhandling om Musik och Instrumenter från 1773 behandlas i europeiskt perspektiv. De musikaliska aspekterna på 1700-talets svenska orgeltradition från sin belysning genom avsnitten om ”registreringar för en 2-manualig orgel” och ”1697 års koralbok som grund för orgelspel”.

I avsnittet ”Bach kom sent till Leufsta bruk” behandlar Göran Blomberg Cahmanorgelns musikaliska historia. Här tecknas en utförlig bild av synen på brukskyrkans orgel från 1800-talets förfall och det tidiga 1900-talets förnedring (då ryggpositivets innerverk avlägsnades och ersattes med ett harmonium) över den första restaureringen 1933, den uppmärksammade Bachkonserten 1938 till den andra restaureringen 1964.

I det andra Interludiet behandlar Celia Appelgate ”musikkulturen i 1700-talets Tyskland”, medan det tredje tidsperspektivet förflyttar oss till Köpenhamn och Aristide Cavaillé-Colls (troligen) enda nordiska orgel, i Jesuskirken 1890. Sverker Jullander skriver om kyrkans byggherre och orgelns beställare, bryggaren Carl Jacobsen och hans förhållande till kyrkomusiken, liksom om kyrkans förste organist Gustav Helsted. I de avslutande avsnitten behandlar Jullander den musik som spelades på Jesuskirkens orgel och danska orgelbyggares syn på instrumentet.

Barbara Owen beskriver orgelns förhållande till de nya tekniska landvinningarna under 1800-talet och Aristide Cavaillé-Coll liv och verk får en komprimerad men allsidig presentation av Jesse E. Eschbach och Lawrence Archbold. Mötet tyskt och franskt orgelbyggeri (Walcker och Cavaillé-Coll) och en jämförelse mellan Jesuskirkens orgel och likartade instrument av Walcker behandlas i Paul Peeters uppsats ”Walcker och Cavaillé-Coll: en franko-germansk tävlan”.

Bokens tredje ”Interludium” är några tankar kring orgeln som kulturyttring (1930) av den legendariske Berlinorganisten Fritz Heitmann (1891-1953), vilka i sin tur leder över till den orgel som lägger grunden för det fjärde tidsperspektivet, nämligen Marcussenorgeln i Oscarskyrkan, Stockholm från 1949. I en uppsats skriven kort före författarens död år 2000 tecknar Bengt Hambraeus sin bild av Oscarskyrkans orgel: ”källa till inspiration - och (något litet) kontroverser”. Hans perspektiv sträcker sig från 1944 då han som elev tillsammans med vikarierande (från 1945 ordinarie) organisten Alf Linder fick börja föra den ibland ganska ojämna kampen mot den tekniskt instabila Åkerman & Lundorgeln, över Linders och Zybrand Zachariasens fruktbara samarbete kring projekteringen av den nya orgeln, dess invigning 1949 och betydelse för framväxten av en ny syn på orgelbygge och orgelspel i Norden, fram till slutreflexionerna kring vad detta instrument betytt för Hambraeus egen gärning som orgeltonsättare.

Kimberley Marshall behandlar i sitt tidsspegelbidrag Alf Linder som orgelinterpret. Hans studier för Otto Olsson i Stockholm och den helt avgörande betydelse för synen på orgelrörelsen och interpretationen av barockmästarna som hans fortsatta studier i Leipzig för Günther Ramin och i Berlin för Fritz Heitmann kom att få. I detta sammanhang sätter också Marshall in Linders Buxtehudeinspelningar på Marcussenorgeln i Skänninge (från mitten av 1950-talet) och diskuterar artikulation och frasering. Alf Linder ägde, som många av hans elever kan vittna om och som Kimberley Marshall påpekar i inledningen ”en tystlåten karisma” och hans pedagogiska gärning ägnas välförtjänt uppmärksamhet i studiens avslutning.

Martin Herchenröder lyfter i en brett upplagd framställning ”Från Dramstadt till Stockholm” utvecklingen av ny svensk orgelstil med avantgardistiska förtecken. Mauricio Kagel, György Ligeti, Bengt Hambraeus, Karl-Erik Welin, Bo Nilsson och Jan W. Morthenson bildar länkarna i den musikaliska utvecklingslinje som i Herchenröders framställning kan sägas börja i Darmstadt 1959 med Hambraeus Constellations I och avslutas i Stockholm (Oscarskyrkan) 1999 med samme tonsättares Riflessioni.

I den sista ”spegelbilden” från epoken med Oscarskyrkans Marcussenorgel har Joel Speerstra samlat ett antal hågkomster från orgelrörelsens tid. Det är vittnesbörd från några av dem som med olika perspektiv upplevde fem intensiva decennier av återupptäckt och nytänkande: Harald Vogel skriver om Hans Henny Jahnn liksom ett minnesvärt besök vid Compeniusorgeln där slottskyrkans gamla organist Jens Laummann vägrade lämna orgelpallen för att låta en ung lovande fransk organist vid namn Marie-Claire Alain få spela! Cor Edskes tecknar en bild av den danska orgelreformörelsen strax efter andra världskrigets slut och minns Einar Ericis inte helt oproblematiska besök i Holland och till sist bidrar Axel Unnerbäck med sina minnesbilder av Einar Erici.

”Postludiet” står barockorgeln i Örgryte nya kyrka i Göteborg för. Karela J. Snyders avslutande reflektioner har titeln ”En ny orgel för ett nytt millennium”. All den historiska, tekniska och musikaliska forskningen i Örgryteprojektet som lett fram till den färdiga barockorgelkopian har utförligt beskrivits i olika sammanhang, men Karela J. Snyders bok gör klart att en minst lika viktig aspekt i all historisk orgelforskning, vare sig den rör 350 år eller 50 år gamla instrument är orgeln som spegel av sin samtid. Ett lysande pedagogiskt grepp av utgivaren är den CD med musik på de olika orglarna som följer med. Inspelningarna är gjorda av BBC, Dabringhaus & Grimm, Sveriges Radio och GOArt. Organister är Hans Fagius (Compeniusorgeln) Harald Vogel (Hamburg S:t Jacobi), Alf Linder (Leufsta bruk), Sverker Jullander (Jesuskirken), Erik Boström (Oscarskyrkan) och Hans Davidsson (Örgryte nya). Alla registreringar på de olika orglarna finns angivna.

Detta är tveklöst en av de viktigaste orgelböcker som kommit ut på länge. Den är lika läs- och begrundansvärd vare sig man ”bara” är orgelvän, orgelbyggare, organolog eller organist.

Dag W Edholm