Vi samlar några av de förskolebarnen framför oss. Några är för blyga för att gå fram, men de andra är med glädje med. 

Vi frågar om de är nöjda med den nya anläggningen. De pratar i mun på varandra, men vi lyckas urskilja flera röster som ropar ja. 

- Nej, säger en liten kille som går förbi. Det är klart, alla kan ju inte vara nöjda.

En av killarna som jag lekt  med innan räcker upp sin så kallade "laserpistol" gjord av plusplus, och svarar att han tycker det är coolt med laserkompisar. Vi får tolka det som ett ja.

- Jag tycker att vi har för stort utrymme, säger en av tjejerna. Men hon ändrar det snabbt till stort.

- De som är så små tycker ju allt är stort, även... om det inte är så stort, viskar en av förskolelärarna som svar.

Bredvid Larvens rum så finns det än så länge flera rum som är omöblerade.

- Masken ska flytta in bredvid oss, förklarar ena förskoleläraren.

Runtomkring den nya förskolan är det än så länge mest tom asfalt, men det är mest för att de ska kunna ha utemöbler där. De leker fortfarande i trädgården alldeles bredvid, tillsammans med Masken och Snigeln.