Den historiska orgeln som nu finns i Järlåsa kyrka (mellan Uppsala och Sala) levererades 1754 av firman Gren & Stråhle till Västerlövsta kyrka, samma högproduktiva år som orgeln till Överselö och ytterligare en större orgel. Fasadprincipalens största pipa har av pipmakaren märkts 1753. Orgeln var av en mindre standardtyp - en manual, bihängd pedal, fyrafotsfasad och stämd i chortonhöjd - som firman levererat till åtskilliga kyrkor, men varav det nu enbart återstår Överselös och Järlåsas orglar i spelbart skick, förutom några numera stumma fasader av samma typ (t.ex. Piteå stadskyrka och Kungsholms kyrka, den senare flyttat till Hammars kyrka i Närke). De ursprungliga dispositionerna var lika, dock har Järlåsas orgel en stämma mera – Quintadena 8´ - än Överselös.
Denna orgeltyp var fast förankrad i den sedan ett par generationer väl etablerade stockholmska Cahman-traditionen: ljus, kraftfull och färgstark – klangligt olik vissa av de större, mera ’moderna’ Gren & Stråhle-orglarna, som med den en helton lägre, nymodiga kammartonstämningen, 16´-stämma i manualen och väldigt vida mensurer i baspiporna, hade en storslagen, monumental klangkaraktär, nu endast bevarad i den till Franska Reformerta kyrkan i Stockholm 1756 levererade orgeln (nu i Bunge kyrka på Gotland). I alla labialstämmor i alla orglar använde Gren & Stråhle en standardiserad mensur med ett tämligen extremt progressivt förlopp över skalan, nämligen oktavförhållande 7:4 – en nyhet jämfört med tidigare generationers praxis – som ger trånga diskantpipor med skarp (men inte nödvändigtvis stark) ton, som ibland är nära att överröstas av de osedvanligt mäktiga baspiporna (i synnerhet i den låga kammartonsstämningen när det finns 16´- och öppna 8´-stämmor) eftersom de genomgående vidöppna fothålen inte medger någon avbalansering.
Som så många andra motsvarande uppländska orglar, ombyggdes orgeln i Västerlövsta av organisten i Uppsala Helga Trefaldighets kyrka Daniel Wallenström 1855, på så sätt att Quinta 3´, Scharf, Trumpet 4´ Bas och Vox Virginea Discant avlägsnades för att skaffa utrymme för i första hand Vox Candida 8´ och Fugara 8´, samt i detta fall även Principal 8´ (med baspipor av trä) och en Borduna 16´ huvudsakligen bestående av de omarbetade Quintadena-piporna.
Därmed var orgeln omvandlad från en färgstark och kärv senbarockorgel till en praktisk ’bruksorgel’ för lantliga förhållanden, utan en dyrbar nyanskaffning, och fortsatte göra tjänst åtminstone tills 1882, då den såldes ’bättre begagnad’ till Järlåsa församling. Enlig ett senare av Jens Henriksson - Järlåsas kantor och initiativtagare till rekonstruktionen - återfunnet dokument, tillfrågades församlingen, om de ville ha orgeln återuppsatt i befintligt skick eller med klaviaturerna flyttade till orgelhusets gavel. Det senare föredrogs, och man inser lätt, att den låga valvbågen som orgeln nu står under inte hade medgivit en uppställning i full höjd, såvida inte läktaren hade behövt utvidgas avsevärt ut i kyrkorummet, alternativt man tvingats låta orgeln stå allt för långt inne i tornrummet där takhöjden är större. Vid detta tillfälle torde manualtangenterna även ha utbytts mot nya i stil som ett taffelpiano (ännu i sin största nybyggda orgel för Sätra Hälsobrunn 1867 använde Wallenström traditionella svarta undertangenter med tvärränder) och spelmekaniken lades om, med tillvaratagande av så mycket som möjligt av de ursprungliga mekanikdelarna.
Vid något av dessa ombyggnadstillfällen sänktes tonhöjden från chorton till modern stämtonhöjd. Fasadpiporna kunde naturligtvis inte flyttas om, utan i stämurtagen löddes det in plåtbitar från kasserade Quinta-pipor. Super Octava flyttades upp ett halvstonssteg, och som ny stora-C-pipa insattes f.d. stora E från Quinta (klingande H i chorton). Piporna i Spits Flaut 4´ förlängdes enkelt genom löst påträdda små rörstycken, skurna från kasserade Scharf-pipor.
1929 gjordes en renovering av C R Löfvander, där tyvärr den kvarvarande Trumpet 8´ togs bort och ersattes med en från en orgelfabrik inköpt Salicional 8´ och en s.k. ’omintonering’ utfördes – desbättre varken konsekvent eller särskilt omfattande.
Under 1930-50-talen diskuterades frågan om att restaurera orgeln, utan att den tillfrågade expertisen kunde enas om ett tillvägagångssätt. Det syntes i orgeln, att det i all fall måste ha ägt någon renovering rum i modernare tid (om vilken ännu inga dokument återfunnits) då väderlådans skinnpumpetter hade blivit ersatta med modern konstruktion och ett antal öppna pipor försetts med stämringar av vitbleck.
Församlingens och kyrkomusikerns önskemål var att återställa orgeln till den ursprungliga dispositionen, vilket nu utförts av Robert Gustavsson Orgelbyggeri AB i samarbete med Mads Kjersgaard under åren 2009-11. Återinvigningen ägde rum i mars 2012. När detta skrivs är även Överselös orgel under arbete och förväntas snart också bli restaurerad till originalskick.
Dispositionen för Järlåsas orgel anges här nedan i överensstämmelse med uppställningen på väderlådan, räknat från fasadstämman längst fram.
PRINCIPAL 4 fot. Original. Ungefär 14 pipor visade sig vara helt eller delvist utbytta, i synnerhet småpipor på orgeln norra sida, och jämförelse med blindpiporna (övre småfälten och ytterfälten) visar att ovanligt grova tennpestangrepp, som lett till flera stora hål, varit orsaken. De utbytta piporna var avvikande från originalen både i mensur, labieform och kärnor, och är nu ersatta med rekonstruerade pipor, tillverkade av gammal plåt från f.d. blindpipor (troligen från 1860-talet) där legeringen och det patinerade utseendet ger optisk anpassning till originalpiporna för att inte störa synen av fasadens helhet.
GEDACT 8 fot. Original (utom minsta pipan c”’). Av orgelmetall, nästan helt i ursprungligt skick med endast mycket få intonationsförändringar (kärnstick) och huvudsakligen med oförändrade öppna pipfotshål.
QUINTADENA 8 fot Bas & Discant. Var omgjord till att ingå i Borduna 16´ varvid de 14 minsta piporna (h’ – c”’) hade avlägsnats och de flesta övriga fått ökade, uppåt rundade uppskärningar och förminskade fothål. Lyckligtvis hade ’omintoneringen’ missat flera pipor: ostrukna f och g har kvar ursprunglig, rak uppskärning (som överensstämmer med uppskärningshöjden i andra Quintadena-stämmor av Gren & Stråhle eller orgelbyggare tillhörande samma tradition) och c:a 9 mindre pipor hade aldrig fått några kärnstick. Utifrån dessa riktmärken har pipornas intonation återställts och de felande diskantpiporna har nytillverkats.
Om man undrar om delning i bas och diskant av denna Quintadena har någon särskild musikalisk uträkning, blir svaret nog att det inte finns en sofistikerad baktanke – Gren & Stråhle önskade helt enkelt inrätta väderlådans lay-out på sådant sätt, att varje pipstock kommer att täcka över två registerslejfer, således att pipstockarna kan monteras med endast en rad stockskruvar mitt genom vardera, och med denna uppdelning går väderlådan jämnt ut; i Överselö-orgeln (som inte har någon Quintadena) blir det i stället fyrafotsflöjten som är delad!
SPITS FLAUT 4 fot. Samtliga pipor original. I allmänhet hade pipornas fothål knackats mindre för att försvaga tonen, och de flesta piporna hade fått mera eller mindre kraftiga kärnstick, men dessbättre ser inte uppskärningarna ut att ha berörts. Pipan stora Fiss visade sig vara fullständigt orörd (troligen ett förbiseende som man kan vara tacksam för) och utgör fortfarande prototyp för den ursprungliga intonationen. Vid närmare undersökning visade sig pipornas överkanter (under de med pappersmellanlägg påträdda förlängningsrören) vara intakta! Då piporna (med två undantag) inte har några sidoskägg (som man i vissa fall kan använda att finstämma flöjtpipor med och som därför skulle ha för stora marginaler för att medge tydliga slutsatser) och alltid har haft någorlunda ostörd utblåsning på väderlådan, fanns alltså en unik chans att efterpröva, hur Gren & Stråhles ursprungliga stämtonhöjd och i synnerhet temperering kunde ha varit utförd. Mera om detta nedan.
QUINTA 3 fot. Av denna stämma återstod endast pipan stora E (som återanvänts som nytt stora C i tvåfotsoctavan) och övriga 48 pipor är nu nygjorda enligt Gren & Stråhles enhetliga principalmensur och tillverkningssätt.
SUPER OCTAVA 2 fot. Nästan komplett och i stort sett med bibehållen originalintonation (vidöppna fothål, i största utsträckning utan kärnstick och med ursprungliga uppskärningar). Endast två pipor – ettstrukna b’ och c”’ fattades och är nygjorda. De större piporna hade kapats något och försetts med stämringar av zink och vitbleck. Några av stora oktavens pipor har orimligt tunna kärnor, uppenbarligen ett ursprungligt misstag av en inte fullt utlärd medarbetare i verkstaden. I övrigt vittnar generella skillnader mellan handstilar i de inristade tonbeteckningarna på labialpipornas corpora respektive fötter om en seriemässig tillverkning av pipor med flera olika pipmakare involverade.
Scharf 3 Chor. Saknades helt, dessutom var slejfen kvarlämnad utan registerandrag vid orgelns ombyggnad. Stämman är nu helt nygjord enligt stockholmsskolans vanliga schema passande för en mindre orgel (1’ + 2/3’ + ½’ med oktavrepetition på c’ och c”).
TROMPET 8 fot Bas & Discant samt TROMPET 4 fot Bas är nygjorda enligt klassiskt mönster (tuberna enligt måttuppgifter från Överselö), av originalen återfanns endast tio av de största trätuberna på kyrkans vind.
VOX VIRGINEA 8 fot Discant finns inte bevarad i någon Gren & Stråhle-orgel. I och för sig kunde man ha övervägt att tillverka rekonstruktionen enligt faderns, Daniel Stråhles, tidiga modell i Strömsholms Slottskapell, men då denna har cylindriska ’stjälkar’ och därför är behäftad med intonationsproblem, valdes i stället Olof Schwans modell, som erfarenhetsmässigt är lätt att få att fungera bra.
Bortsett från de två stämmorna längst fram i orgeln – Principal 4´ och Gedact 8´ - där pipstockarna är oförändrade, hade 1800-talets omdisponering medfört omflyttning av de kvarvarande originalpiporna till nya platser. Därvid hade pipstockarnas översta skikt omarbetats, och dessa - samt tillhörande rasterbräder - behövde därför rekonstrueras.
Tack vare den konsekventa enhetsmensuren, kunde delar av de rörstycken som använts för att stämma ned Spits Flaut 4´ åter användas vid den erforderliga förlängningen av för kort kapade pipor i basen av Super Octava och i diskanten av Quintadena, som således skarvats med originalmaterial.
Under drygt ett halvsekel har man försökt olika metoder att ta bort senare tiders ditsatta kärnstick för att återfå ursprunglig klang i historiska pipor. Vissa tillvägagångssätt har kritiserats och ansetts göra mera skada än nytta. I detta fall har kärnsticken ’avaktiverats’ genom en försiktig tryckning nedifrån, så ’taggen’ av metall under kärnkanten kommit att utfylla ’jacket’ - därigenom återfår pipan nästan samma ton som de pipor som undgått kärnstick. För ögat blir det visserligen ingen ’förbättring’ - kärnsticken syns fortfarande lika mycket - men det är ju i alla fall tonen som är det väsentliga…
Registerandragen är nygjorda, i något förkortad modell efter Överselö (de var ersatta med harmoniumslikande andrag med porslinsskyltar – i ett sidställt spelbord, där de hamnar direkt över manualtangenterna, är det inte möjligt att ha dem lika långa som helt i original).
Manualtangenterna (ej original) bibehölls men är nu ombelagda med ebenholts och anpassade efter originalformat – fronterna har försetts med nypräglade ’clavérstämplar’ av handgjort papper, i möjligaste mån enligt Gren & Stråhles modell sådan den redovisats i Eva Helenius’ bok om det svenska klavikordet.
Den bihängda pedalen har kort omfång C – g, samma som även finns i Överselö, så den har inte förkortats i efterhand för att medge placering på orgelhusets gavel (Bunge-orgeln har däremot det större omfånget C – c’).
Den rekonstruerade orgelns temperering är baserad på undersökning av ovan nämnda Spits Flaut 4’, som förefaller vara den enda kvarvarande chansen att få någon som helst konkret information om hur Gren & Stråhles temperering kan ha utfallit i praktiken. Omfattande prov utfördes på intonationsväderlådan i verkstaden, där försöksvis justering av den enskilda pipans ton skedde med tillfogande av små bitar maskeringstejp (för att undvika upprepade stämningskorrektioner med stämhorn och därav följande slitage).
Som tidigare redovisat (Orgelforum 2 och 3 / 2002 ”Sanning och osanning om tempereringar”) anser jag att det under 1700-talet har varit omöjligt att åstadkomma en exakt ’liksvävande’ temperering, hur mycket man än kunde överväga och diskutera den i teorin - det saknades tillräckligt säkra tekniska hjälpmedel! I praktiken torde man ha haft vissa tumregler och utgångspunkter, där tillvägagångssättet kanske inte alltid gav exakt samma resultat varje gång… Efter många prov och funderingar över möjliga tolkningar av resultatet, framkom ett urskiljbart mönster. Detta behövde modifieras ytterligare, inom de marginaler som stämning med stämhorn skulle medge - bl.a. kunde orimligheter såsom översvävande kvint avvisas.
Det slutliga resultatet påminner i spännvidd ganska mycket om en Kirnberger-temperering eller Pehr Schiörlins temperering – och dessutom visade det sig vid jämförelse ha snarlika drag som den temperering Herwin Troje publicerade för länge sedan och ansåg sig ha kunnat härleda ur pipmaterialet vid den första restaureringen av Drottningholms Cahman-positiv! Det finns inalles fem rena kvinter: a-e-h och fiss-ciss-giss-diss (Schiörlin-tempereringen har fyra sådana, Kirnberger III har sju). Vid 20 grader Celsius är tonhöjden a = 461 Hz - något mindre än en halvton högre än nutida stämning, men å andra sidan utgör a denna tempererings relativt lägsta ton, således att medelvärdet ligger litet högre.
När hela orgelns pipverk åter var på plats i orgeln och hade stämts enligt den funna tempereringen, stämdes till sist de koniska piporna skonsamt en enda gång med stämhorn i den definitiva stämningen.
Alla tonarter är spelbara, naturligtvis med tydliga karaktärsskillnader. På pappret kunde man befara att fiss-dur skulle låta sämst, men i verkligheten är detta inte så påfallande – däremot är e-dur något sämre än förväntat, men det ligger i sakens natur att en tonart med fyra förtecken skall låta kärvare och mindre glänsande än tonarter med få eller inga förtecken…
För den som önskar provlyssna resultatet, ges här tonernas avvikelser från liksvävande temperering, så att ’Gren & Stråhle-tempereringen’ kan utföras med hjälp av elektronisk stämapparat:
c+2 e-2 gs+2
cs0 f+4 a-4
d-2 fs-2 b+4
ds+4 g0 h 0
Disposition (klicka)
