En tidning till Dig från Göteborgs Stad
Lördagen den 20 oktober 2018 - klockan 12:33
Förstasidan
Artiklar

« Föreg. Nästa »

Aida "räddade" Scandinavium


Bo E Björkström 2001-10-19

Arkivbild: Kamerarepotage
Arkivbild: Kamerarepotage

I höst, när Aida står på Göteborgsoperans program, är det trettio år sen Birgit Nilsson och Helena Döse turades om att spela titelrollen i Verdis opera på Scandinavium. De bejublade föreställningarna under fyra kvällar i början av september, var en stor framgång för den nyuppförda arenan. Det kunde den behöva.

Den officiella invigningen den 18 maj 1971 var nämligen betydligt dystrare, och närmast kulmen på en besvärlig och rent av grinig tillkomsthistoria för vad som då var Nordens största inomhusarena.
Redan 1948 presenterades de första ritningarna till det som längre fram kom att kallas "Valhalla Inomhusarena".
De hade gjorts upp av Poul Hultberg på Nils Olssons arkitektkontor i Göteborg, och uppdraget omfattade från början ett "bad- och idrottshus", som skulle placeras på de lediga tomterna mellan Svenska Mässan och Kommunala mellanskolan vid Skånegatan.
Som oftast när det gäller stora kommunala byggprojekt blev dock finansieringen en debattfråga, och hela 1950-talet passerade utan att något beslut om idrottshallen kunde tas.
Däremot tvingade den bristande kapaciteten hos Renströmska badet vid Södra Allégatan fram badhusdelen av projektet, och 1956 kunde man öppna Valhallabadet.

Byggandet kommer igång
I valrörelsen 1962 lovade socialdemokraterna att i händelse av valseger bygga idrottshallen, men det hjälpte inte. Visserligen vann man valet, men pengarna behövdes än en gång till annat.
1971 skulle Göteborg fylla 350 år, och den kommitté som tillsatts för att planera kalaset, kom 1968 på att det skulle vara lämpligt att äntligen bygga arenan, så att den kunde bli ett bestående minne av jubileumsåret. Men det var ganska bråttom.
Man uppdrog åt Poul Hultberg att revidera sina 23 år gamla ritningar, och man bildade ett bolag bestående av både kommunala och privata intressen, som skulle ansvara för bygget. Kostnaderna beräknades till 23 miljoner kronor, och resultatet skulle bli ett något utvidgat idrottshus: Nordens största centrum för kultur, näringsliv och idrott. Budgeten blev naturligtvis föremål för våldsam debatt, men bygget satte ändå igång. När man skulle sätta spaden i jorden i slutet av maj 1969, upptäcktes att man, pinsamt nog, i brådskan hade glömt att ansöka om bygglov! En månads förskjutning blev resultatet.
Sen gick bygget igång, och efter den vanliga evigheten av pålande och klafsande i leran, började byggnadens konturer synas.
I april 1971 var man i slutskedet, och när man då höll på att limma tartanmattorna på hallens golv, blev koncentrationen av brandfarliga gaser plötsligt så stor, att en cigarrettglöd hade räckt för att spränga hela byggnaden i luften!

Dålig uppslutning på invigningen
Och när Scandinavium var invigningsklart i maj, visade det sig att räkningen slutade på 31 miljoner. Ett budgetunderskott på 8 miljoner ovanpå en orange fasadfärg som stack många göteborgare i ögonen, och ett namn som uppfattades som krångligt, gjorde göteborgaren i gemen tämligen reserverad inför den nya skapelsen.
Kanske bidrog detta till att själva invigningen blev en så dåligt besökt historia. Arenan rymde 12000 åskådare, men bara 1500 hade sökt sig dit för att höra landshövding Erik Huss invigningstala. Flera av dem gick dessutom hem i förtid, när ljud och ljusanläggning envisades med att krångla.
Men redan ett par dagar senare vände det, när Jan Sparring gjorde succé med en evangelisk jubelkväll inför en publik på 8000 personer, och i september drog som sagt AIDA fulla hus flera kvällar i rad. När det första ishockeymålet i Scandinaviums historia föll den 14 september - inlagt av dalmasen Hans Hansson i landskamp mot Tjeckoslovakien - jublade hela 14000 åskådare!

Många evenamang
Sedan dess har Scandinavium gått från klarhet till klarhet. Ishockey, friidrott, simning, hästhoppning, musikaler, opera, cirkus, gammeldans, country och julkonserter etc har avlöst varandra, och världsnamnen har passerat revy.
Men kanske är det ändå två nyligen bortgångna göteborgares namn som står på hedersplatsen i Scandinaviums historiebok: Bertil Rönnberg, arenans förste och mångårige chef, och Maj-Britt Röningberg, skapare av Scandinavium Ice Kids.

Bo E Björkström
boebj@hotmail.com

Tipsa en vän     Skriv ut



Sök Sökhjälp
Publicerade
Arkiv

Tipsa redaktionen
Skicka insändare



Vårt Göteborg
Ansvarig utgivare:   Ulf Källström
Webmaster:   Ulf Källström