I det mångkulturella samhället finns både faror och glädjeämnen. Om vi alltför mycket poängterar våra kulturella skillnader riskerar vi att bli främlingar för varandra. Å andra sidan finns positiva inslag: Vi svenskar lär oss att också vår egen kultur kan och måste förändras.
– Och inom politiken pågår idag en integrationsprocess mellan infödda och utlandsfödda svenskar, menar sociologen Håkan Thörn.
Håkan jobbar på sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet. 1997 disputerade han på avhandlingen Rörelser i det moderna. Politik, modernitet, och kollektiv identitet i Europa 1789-1989. Just sociala rörelser och deras sammanhang med kulturen har alltid stått i fokus för Håkans intresse. Idag handlar hans forskning om hur de här rörelserna påverkas av och påverkar globaliseringen:
–Jag har skrivit om antiapartheidrörelsens historia efter kriget. Den var just ett exempel på ett globalt civilt samhälle - sånt som vi talar så mycket om idag.
–Globaliseringen är inte bara ett ekonomiskt fenomen. De globala kultur- och migrationsströmmarna förändrar våra lokalsamhällen, inte minst här i Göteborg, och till och med där jag bor, i Majorna.
Bakgrund i kolonialism
För att beskriva det här nya samhället talar man om olika ”etniciteter”, om mångkulturalitet, om första och andra generationens invandrare. Men vad beskriver egentligen de där orden?
–Jag försöker närma mig det här problemet utifrån det som kallas postkolonial teori. Det handlar om att se att dagens globalisering på det kulturella området mot bakgrund av den koloniala historien. Det gäller också ett land som Sverige som bara deltog marginellt i kolonialismen.
–Om man ser det så förstår man att att rasism och främlingsfientlighet inte bara handlar om skinnskallar och nazister, utan om djupt liggande föreställningar hos oss alla, som bland annat kommer till uttryck i allas vårt sätt att tala om just ”invandrarna” och om det ”mångkulturella samhället”.
–Ta ordet invandrare. Det klumpar ihop en massa människor med vitt skilda bakgrunder. Eller ta ”etnicitet, eller ”etniskt ursprung”. Det ordet har en bakgrund i de gamla kolonialmakternas försök att klassificera de koloniserade folken. Det är alltid ”andra” som har en ”etnisk tillhörighet” - inte ”vi”, normalsvenskarna.
”Svenskheten är normen”
–Om vi då tar Göteborg, så talar man idag om att man har problem med etnisk segregation i Göteborg, där till exempel Hjällbo och Hammarkullen beskrivs som ”invandrarförorter”. Men det tänkesättet är just ett exempel på latent rasism, där svenskheten är normen.
Föreställningen om etnisk segregation bortser ju från de kulturella skillnaderna inom dessa områden.
Och om det är något man har gemensamt i dessa områden så är det inte en gemensam identitet, utan istället en gemensam social eller ekonomisk situation. Det är social, och inte etnisk segregation det handlar om.
- Om man över huvud taget kan tala om en delad kulturell erfarenhet i Hammarkullen eller Hjällbo så handlar det om en erfarenhet av att bli definierad som ”icke-svensk”. Man blir tillskriven vissa egenskaper av det omgivande samhället.
Ökat politiskt intresse
Ser då Håkan några positiva tendenser i samtiden?
–Talet om det mångkulturella samhället är ett tveeggat svärd. Å ena sidan riskerar det att göra de olika främmande grupperna ännu mer främmande för varandra.
–Å andra sidan har det mångkulturella samhället fått oss att se att kulturer och identiteter hela tiden skapas och är i förändring i samspel med andra kulturer. Det är inte bara ”de andra” som är de nya svenskarna. Det är också ”vi”.
–Om man vill ta fasta på något positivt så ser man ett ökat politiskt intresse, som är gemensamt mellan invandrare och svenskar. Det gäller både nya politiska rörelser – till exempel de som kämpar för global rättvisa – och de traditionella politiska partierna. Här pågår en integration.
Johan Öberg
031-773 58 76,
johan.oberg@kultur.gu.se
