Kartläggningen av Göteborgs anhörigvårdare är nu klar. Bilden av den anhörige och den som vårdas har blivit klarare, liksom inblicken i deras situation.
–Bundenhet, trötthet, isolering och bristande stöd är en del av vardagen för många anhörigvårdare som vi måste försöka ändra på, säger Ingela Kraft, projektledare för Anhörig 300.
Från tidigare undersökningar vet man att anhörigas insatser ofta sker i det tysta.
Många vet inte att det går att få ekonomisk ersättning eller stöd från kommunen. Andra vill inte ha någon hjälp.
Genom en ny metod där varje stadsdel utsett en kontaktperson för anhörigfrågor, samt en bred spridning av enkäter, har en stor del av Göteborgs anhörigvårdare kartlagts.
Fortfarande finns det dock ett mörkertal av anhörigvårdare som inte är med i enkäten.
–Det är till stor del ett definitionsproblem. Många uppfattar sig inte som anhörigvårdare och andra som gör det, kanske inte är berättigade. Vi har fått in 1847 svar och det ger ändå en bra bild av hur situationen ser ut, säger Ingela Kraft.
Avsikten med kartläggningen har varit att få fram både hur anhörigvårdaren och den vårdade ser ut, samt vilka behov de har.
Materialet kommer att ligga till grund för utvecklingen av stadsdelarnas anhörigstöd och vägas in i äldreomsorgsplanen och i funktionshinderplanen.
Hur ser anhörigvårdarna ut?
Mer än två tredjedelar är kvinnor och medelåldern ligger på 63 år. Hälften av de anhöriga vårdar sin make/maka.
Av de anhöriga under 65 år förvärvsarbetar nästan två tredjedelar hel- eller deltid, vilket skapar slitningar, stress och känslor av att inte räcka till. De flesta är nöjda med att få göra en insats för sina närstående, medan var fjärde ser det som ett tvång.
–Många har det jobbigt, de känner sig ensamma och isolerade och behöver avlösning i längre eller kortare perioder. Det är viktigt att vi stöttar och hjälper våra anhörigvårdare på bästa sätt, annars kommer vården snart att få ta hand om två personer, säger Ingela Kraft.
Det som främst efterfrågas är ekonomisk ersättning, vilket hälften av anhörigvårdarna i undersökningen redan får idag.
Under 1980- och 90-talet har antalet äldre ökat markant. Med ökningen följer även behoven av hjälp för att klara vardagen.
Nästan tre fjärdedelar av de vårdade är över 65 år. Av de som lider av någon sjukdom, skada eller diagnos, har var tredje någon form av neurologisk sjukdom.
I flera fall där den vårdade varit berättigad till stöd, har de avböjt detta. Ofta beror det på att den vårdade inte vill bli omhändertagen av någon främmande.
Här har den vårdade också ett ansvar att inte lägga en för tung börda på den anhörige och ta emot erbjudande om hjälp av de resurser som erbjuds.
–Vi har ett projekt i Centrums stadsdelsförvaltning där den vårdade själv får välja personen som ska bistå med hjälp. Det har varit mycket uppskattat och jag hoppas att det är något som kan genomföras i alla stadsdelar i framtiden, säger Ingela Kraft.
–Vi kommer även att arbeta för att öka flexibiliteten och tillgängligheten på avlastningsplatserna och se över kvalitén på dessa.
Kartläggningsrapporten om Göteborgs anhörigvårdare kommer nu tryckas upp av FoU i Väst- Göteborgsregionens forsknings och utvecklingsenhet.
Johan Twedberg
0707-584246
reportage@bonetmail.com
Vem är anhörigvårdare?
Den som vårdar, sköter om eller stöttar en närstående över 18 år, som på grund av sjukdom, ålder eller funktionshinder inte längre klarar vardagen på egen hand,
definieras som anhörigvårdare.
Hjälpen ska vara mer än fem timmar per vecka och avser bara stöd- och vårdinsatser, inte enbart städning eller inköp. Som anhörigvårdare inräknas förutom släktingar, även granne eller vän.
