”Vi är vackrast när det skymmer” kallar sig Bo Englund och Ingemar Kavsjö. Men några tidsbegränsningar för när de är som roligast verkar inte gälla. En vanlig tisdagförmiddag på servicehuset Geråshus i Bergsjön får de publiken att guppa av skratt.
Visor och historier från Västkusten står på programmet. Det är inte bara boende på Geråshus som samlats; programmet med sång, gitarr och dragspel har även lockat folk utifrån. Medelåldern är runt 80 år.
Bo Englund och Ingemar Kavsjö har spelat ihop 40 år och tycker det är ”himla skoj” att spela för en sådan publik som den på Geråshus.
–Det är roligt när det plötsligt glimtar till hos någon som verkat nästan livlös, säger Ingemar Kavsjö.
Men publiken på Geråshus är nu inte särskilt livlös. Många sjunger med och i refrängerna till Stuvarevalsen och Maj på Malö kläms det i ordentligt. Någon dansar till och med en stilla vals.
Som en riktig, go’, göteborgsgubbe drar Bo Englund historier. Självklart är Kal med på ett hörn. Som gammal lärare och rektor passar han på att bilda publiken i lite Göteborgshistoria, till exempel får vi veta hur vegamössan fick sitt namn från polarskeppet Vega på 1800-talet.
Harriet Persson, 90 år, sjunger med i nästan alla sånger. Hon har bott på Gäråshus i fem, sex år och brukar gå på musikarrangemangen.
–Jag tycker om när det är så här kända melodier, säger hon.
Också Anna Jansson, 85 år och nyinflyttad tyckte om programmet.
–Det var jättebra. Jag kände verkligen igen alla melodier.
Någon favorit kan ingen av dem välja.
–Favorit? Alla! svarar Anna Jansson.
Karin Mossberg
031-615034
karin.mossberg@kultur.goteborg.se
