Evenemangsstaden

Händelserna kring EU-toppmötet i somras har föranlett en del diskussioner kring vilka arrangemang och evenemang som man vill ta emot i staden framöver – och det inte bara här i Göteborg, utan även på andra orter.

Glädjande nog tycks den dominerande uppfattningen inte vara att vi skall avskärma oss.
Det är dock nödvändigt att se till att skydda människor och egendom, i synnerhet om det bland de välkomna gästerna även nästlar sig in folk med helt andra avsikter.
Göteborg har väsentligen gjort sig känt för många och bra arrangemang, där närheten och de korta gångavstånden varit mycket uppskattade. Detta gäller såväl kultur- som idrottsevenemang, mässor som kongresser.

Här finns också attraktiva institutioner som Opera, Konserthus, museer, stora idrottsarenor, Liseberg, Universeum och mycket annat. Visst skall andra än bara vi som bor i närområdet kunna ha glädje av det.
Inte heller bakteriekrig via brev skall leda till att människor slutar att resa och att träffas. Förnuftet brukar segra till slut, även om olika former av galenskap kortsiktigt kan breda ut sig.

I dag är begrepp som upplevelser och relationer centrala för många människor. För att uppnå det behöver vi förflytta oss, träffa andra människor och besöka intressanta miljöer. Vi behöver också ha spännande arrangemang i vår egen stad.
Ett aktuellt sådant är Europamästerskapen i friidrott år 2006. Det Europeiska friidrottsförbundet beslöt nyligen att detta arrangemang skall hållas i Göteborg, som kämpade med Barcelona om att bli arrangör.
Det var en svår konkurrent: Barcelona är en mycket dynamisk och attraktiv stad, som dessutom på ett förnämligt sätt klarat att genomföra stora idrottsevenemang – främst då de olympiska sommarspelen 1992.

Att en jämförelsevis liten stad som Göteborg kunde klara en så stark konkurrent berodde bland annat på att vi hade fördelarna av närheten mellan hotell och arenan Ullevi.
Minnet av friidrotts-VM 1995, med det fantastiska vädret och den härliga stämningen på sta’n fanns också med i bilden – och det kommer sannerligen att märkas på ett positivt vis i centrala staden i augusti 2006 att det på nytt är ett stort friidrottsevenemang här.
Men man hade också förberett sin kandidatur väl, i ett nära samarbete mellan Got Event, Göteborg & Co och Svenska Friidrottsförbundet. De ekonomiska riskerna med arrangemanget är också avsevärt mindre än vid VM 1995 – det byggs vare sig speciell förläggning eller stor sponsorby.

Och vid presentationen av kandidaturen gjorde främst friidrottsförbundets ordförande Bengt Westerberg och höjdhopparen Kajsa Bergqvist viktiga och skickliga insatser.
Visst finns det säkerhetsproblem med alla större evenemang, men friidrotten har en i varje fall hittills helt huliganfri publik, vilket radikalt minskar risken för bråk på läktarna.
Människor kommer även framgent att resa och mötas, och att vilja besöka intressanta utställningar och evenemang.
Friidrotts-EM 2006 bör bli ett av många arrangemang som visar att det är rätt att åter välkomna gäster till staden.

Jörgen Linder
kommunfullmäktiges ordförande