En tidning till Dig från Göteborgs Stad
Torsdagen den 28 mars 2024 - klockan 19:15
Förstasidan
Artiklar

« Föreg. Nästa »

PO Ekelund minns sin barndoms gata: Här utspelades Göteborgs första terrordåd!


PO Ekelund 2001-11-12

Gråbergsgatan på Gråberget 1914.
Bild:arkivbild: Kamerareportage
Gråbergsgatan på Gråberget 1914.

Hur var det hon sjöng – Anna-Lena Löfgren? ”Lyckliga gatan, du finns inte mer. Du är försvunnen med hela kvarter.” Ack, så sorgligt sann den texten klingade, då jag för några tiotal år sedan försökte hitta min barndoms Gråbergsgata. Hela gatan och alla de gamla kvarteren var helt enkelt borta, uppslukade av det jättelika kvarteret Seglaren!

Namnet Seglaren kommer förmodligen från den tidigare Seglaregatan, som på 20- och 30-talen var en liten tvärgata till Gråbergsgatan.
På Gråbergsgatan 35, i ett av det fåtaliga sk Landshövdingehus, som fanns på denna gata, bodde vår familj på fyra personer, under mina åtta första år.
Lustigt nog var Gråbergsgatan inte namngiven efter det jättehöga (i varje fall i barnaögon) gråa berg, som dominerade bilden av gatan – utan i stället lär namnet ha uppkommit efter en timmerman Anders Gråberg, som bodde där på 1800-talet.

Utedassen stod på rad
Jag har dunkla minnen från den mörka, ekande porten i huset, som ledde in till en gård, där utedassen radade upp sig. Dessa ersattes dock en bit in på 30-talet av något så modernt som ”WC på svalen”…

På gårdens motsatta sida, från porten räknat, reste sig ett träplank, där vi ungar gärna klängde för att kunna kika in till ”Tomten”, en liten, vitskäggig farbror, som bodde där i ett likaledes litet och vitt hus, omgiven av en idyllisk trädgård med fruktträd, bärbuskar och grönsakssängar. Förmodligen ett sista minne från de många skepparbostäder, som under 1800-talet vuxit upp i stadsdelen Gråberget.

Tvärs över gatan låg Gråbergsskolan, där jag gick mitt första skolår. Det var gatans största träbyggnad, från början uppförd i en våning 1876, men påbyggd med ännu en våning 1883.

Då fick Gråbergsskolan också gasljus, som dock ersattes med modernare belysning 1905, när Auers elektriska glödlampor installerades i alla Göteborgs folkskolor.
I mitten av 60-talet drog så grävskoporna in på Gråberget och då strök bla ”35:an” med. Ett tiotal år senare hade även skolhuset försvunnit och nu är alltså ”hela rasket rivet”, för att citera ännu en gammal slagdänga.

Terroristen på Gråberget
Om Gråbergsgatan i dag är bortglömd, så gick namnet som en löpeld över hela vårt avlånga land, våren 1887. Då utspelades på Gråbergsgatan 19 ett blodigt drama, som väckte lika stor uppmärksamhet, som våra dagars terrordåd.
Huvudrollen spelades av den 50-årige fd järnvägsbokhållaren Carl Johan Wetterlind, som var klart sinnessjuk och led av vanföreställningen att ha blivit såld av sin fader och av att hans värdinna försökte ta kål på honom, genom att förgifta maten…

Från huset, i hörnet av Gråbergsgatan och Kustgatan, öppnade han gevärseld mot förbipasserande. Två polismän, som skulle försöka tala Wetterlind tillrätta, blev likaså beskjutna.

Brandkåren tillkallades också, men man kom inte åt den barrikaderade mannen, som fortsatte att skjuta mot allt han såg. En 20-årig yngling blev så illa träffad att han avled och flera andra blev sårade.
Kunde inte motstå snus...

Det fanns till slut tusentals personer runt huset, för att följa dramat, som pågick i flera dagar.

Från allmänheten strömmade det förstås in mängder av tips om hur man skulle kunna infånga skytten – tex genom att släppa in levande bin i huset, spruta in ånga eller kloroform!
Till slut lyckades dock konstaplarna Lindros och Losell, på ett betydligt enklare sätt, locka fram ”terroristen”, genom att helt enkelt erbjuda honom en pris snus…
Sedan var det ingen större konst att övermanna skytten och avföra honom till arrest och så småningom till domstol och fängelse.

PO Ekelund
031-442407

Tipsa en vn Skriv ut



Sök Sökhjälp

Tipsa redaktionen
Skicka insändare

Vårt Göteborg 5-01
Ansvarig utgivare:   Ulf Källström
Webmaster:   Ulf Källström
Redaktion:   Ulf