Efter nästan 25 år har Karin Werner valt att lämna Vasaskolans biologisalar bakom sig. Våning 300, vars rum bär på historier som med tiden bleknat bort. Under sina år på Vasa har hon sett en skola i ständig förändring. Hon har sett lärarrollen förändras, skolsystemet omarbetas men även elevernas inställning skifta. Det har varit en arbetsplats som tycks bestående bakom sina tjocka stenväggar men som under ytan ständigt är i rörelse.
Hur länge har du undervisat här på Vasa?
24 och ett halvt år faktiskt! Sedan januari 1991.
Vad har du undervisar du i?
Biologi, naturkunskap, fördjupningskurser och friskvård.
Hur kom du egentligen hit till Vasa?
Jag hade tänkt att jobba på gymnasiet när jag var nyutbildad vid 24 års ålder men då fanns det inga tjänster. Så jag började faktiskt att jobba på högstadium och trivdes så bra där så jag sökte inte någon gymnasietjänst på ett tag. Min man jobbade faktiskt på Vasaskolan, han undervisade i fysik och matte, men han slutade för 8 år sedan. Så jag visste redan långt innan jag sökte tjänst här att det här var en fantastisk skola.
Vad var den största skillnaden mellan att jobba på ett högstadium och ett gymnasium?
Det var en ganska stor skillnad faktiskt. Man får större stimulans när det gäller ämnena här. Elever frågar mycket och det krävs mycket mer från en som lärare. I början hade jag naturkunskap på samhällsprogrammet men sedan började jag även ha biologi för naturvetarna. Det var helt annorlunda eftersom eleverna var motiverade på ett helt annat sätt. Men det var hemskt roligt för jag kunde använda mina ämneskunskaper på ett helt nytt sätt och även få chansen att vidareutveckla dem.
Var det något som du saknade med att undervisa på en högstadieskola?
I början var det nog personalen. På Vasa kändes allt så högtidligt i början, även fast det hade ändrats en hel del sedan tidigare. Sedan var det även så att det kändes som att eleverna var mer spontana på högstadiet. Man kom eleverna närmare. Men det var mer fördelar än nackdelar här på Vasa förstås!
Hur började du läsa till lärare?
Jag utbildade mig i Uppsala. Jag var väldigt intresserad av biologi och kemi på gymnasiet så jag fortsatte läsa det på universitetet. Och det var under den tiden jag började fundera på att bli lärare.
Vad har varit roligast att undervisa i?
Biologi. Och fördjupningskurser är också väldigt roligt!
Hur känns det att lämna Vasaskolan bakom sig?
Blandade känslor. Det är faktiskt så. Ja, man ska ju inte stanna så länge på samma arbetsplats nu mera menar folk. Men det blev i alla fall inte 25 år! Men det känns som att man lämnar det när det känns som allra roligast. Men det är väl mycket nostalgi i det hela. Men ibland frågar jag mig ändå varför jag slutar i förtid. Men lärarjobbet tar mycket kraft. Kvällsarbete, provrättning, bedömning. Det har ökat något enormt på sistone. Andra uppgifter än själva lektionerna har bara ökat och ökat.
Är det den största förändringen av lärarrollen som du sett under dina år på Vasa?
Det har svängt mycket fram och tillbaka. Många trender har kommit och gått som förändrat både elevens och lärarens roll. Just nu har det balanserats på ett annat sätt. Man har insett att läraren är otroligt viktig. Det är inte bara att lämna ut uppgifter till elever som de får sköta själva, en trend som var stor på 90-talet, eftersom det ofta är de svagare som förlorade på det arbetssättet. Lärarjobbet har förändrats mycket i och med att elevernas roll har förändrats. Det är ny teknik som snabbt växt fram, något som utvecklat ämnet biologi något otroligt. Men vi ser även hur läraryrkets status har minskat otroligt mycket under mina år. Det har i stort sett gått utför under mina 40 år som lärare. Men jag är nog lite pessimistisk. Men det krävs mer åtgärder och mer tid för att lyckas höja läraryrkets status igen!
Men jag tycker även att eleverna på senare år har varit mycket mer inställda på att de måste jobba hårdare. Kanske är det en slump, att jag fått duktiga klasser, men det kan också vara en trend att nivån börjar höjas. Kanske beroende på samhällsdebatten men även på det nya betygssystemet.
Vad ska du göra nu?
Njuta av att inte ha en klocka som tickar och som man ständigt måste följa. Inga lektioner, inget mer inrutat liv. Jag ska njuta av det och vara ute i naturen. Jag ser fram emot nästa vår! Att få se maj månad växa fram utan att behöva sitta inne och rätta prov. Vänta och se och känna mig för. Att ägna mig åt att läsa och träffa vänner, bekanta och familj. Men vi stannar i Gävle såklart!
