Hon som gör revolution

Kvinnan, ett fenomen vi aldrig har förstått och förmodligen heller aldrig kommer att förstå. De säger att de inte är kräsna och att det är insidan som räknas, men så fan heller. Dubbelmoralen är en kvinnas bästa vän, och de är rätt så bra på att använda den också. Är kvinnan dömd till att aldrig bli nöjd? Är det därför Gucci och D&G går så bra som de gör? Varför gör man så här egentligen, bara göra sig själv besviken genom att sätta upp skyhöga mål man ändå aldrig blir nöjd över att slutligen uppnå?

Kärlek är nog ett begrepp som de allra flesta känner till och kan relatera till på ett eller annat vis, men det finns nämligen olika typer av kärlek idag. På Evas och Adams tid var kärleken allt de hade, kärleken till varandra, till Gud och till hans skapelse. Precis som skapelsen har utvecklats sedan dess har våra känslor och det vi kallar kärlek kommit att bli något helt annat kan man tycka. Till följd av att Eva pippade runt och spred sina gener växte människor upp med efternamn som Dior, Chanel, Prada, Vuitton etc. upp; vilka senare lyckades fånga kvinnor över hela världens hjärtan med sina designerprylar.

I början av 1990-talet började de fyra singeltjejerna Carrie, Samantha, Miranda och Charlotte sin jakt efter det perfekta livet i New York-city. Trots att de alla har helt och hållet olika åsikter och personligheter är de fast beslutna om vad de söker, en soul mate. Han målas först upp som på en tavla, och sedan i hopp om att kunna identifiera skepnaden på väggen dejtar de hej vilt. Trots hundratals dejter och kortvarigare så kallade "förhållanden" slutar det alltid med att de står ensamma i trappan för att han inte dög. Kvinnors krav på män blir inte mjukare, utan snarare tvärt om vill jag påstå; medan männen nöjer sig med det de får. Jag visar här med exempel på min mormor och morfar vilka har hållit ihop i 50 år. Så fort morfar gör minsta lilla fel, plockar i disken i diskmaskinen på fel sätt, får han en rejäl utskällning. Frågar man honom sedan hur det kommer sig att han ändå stannar kvar får man till svar att det inte blir bättre med någon annan. Kanske ligger det något i det han säger, men varför tänker då inte kvinnan på samma sätt. Var det kanske storstaden som fattades för mormor och därför lever hon nu inte i total perfektionism utan i ständigt gnäll över ingenting.

Sex and the city blev en väldigt populär tv-serie baserad på boken i samma namn. Novellen är från början skriven för kvinnor av en kvinna. Detta är ett typiskt kännetecken för "chick-lit", vilket är en relativt nyskapad genre inom litteraturen. Man brukar säga att det var Bridget Jones som ristade in det första hjärtat i träbänken när det gäller just den här genren. Efter henne fylldes bänken med hjärtan av bland annat "Storlek 37" och "Mossvikenfruar". Trots att chick-lit idag anses som mindre fin litteratur älskas den av kvinnor i alla åldrar, och då kan man ju undra hur det kommer sig egentligen. Kvinna som jag själv skulle kalla mig trots min knappa ålder kan jag här och nu förespråka denna form av litteratur. För en gångs skull vågar man skriva om kvinnor, sex, karriärer och kärlek på ett mer öppet sätt är någonsin.

Bara för att jag inte var lika dum som andra och höll fast vid min första kärlek där på dagis någon gång, gifte mig innan jag fyllt 20, skaffade mig fem bajsande ungar för att kunna leva på barnbidragen, och stannade kvar i Gävle tills jag inte kan uppleva något annat betyder inte det att mitt liv inte är värt att ta på allvar. Många lämnar idag mindre hålor för att ge sig iväg till storstaden i sin jakt på något, men vad? Jo, kärlek och designers. Under hela 20 i Gävle har sådana som jag prackats på mängder av illusioner, fantasier och ångest om att man blir lyckligare av att hänga en Chloé Paddington på underarmen. En gång försökte jag mig på att köpa mig en riktig dyrgrip från Balenciaga, men då via nätet såklart eftersom dessa absolut inte finns att hitta i norrland; det hela slutade med att jag lade mina stålar på en rätt så dålig kopia via en auktion. Med detta menar jag att det inte är så konstigt att kvinnor flyr från småstäder med ett butiksutbud av sorten "Kläder" (sedan 1953).

Var kärleken till designers kommer ifrån finns det inget egentligt svar på, men min teori är att bland annat Carrie Bradshaw känner sig fri. Fri att göra vad hon vill, fri att älska vad hon vill och fri att lägga sina pengar på det hon helst vill ha. Att hon då helst väljer att trampa runt i snordyra Manolo Blahnik på sitt bröllop innebär att hon visar upp den maktlystenhet kvinnan aldrig tidigare ens tänkt på. Ingen kan säga åt henne om hon ska storhandla på Ica Maxi vid löning eller investera i ett par klackar. Samtidigt som det kan vara ett sätt att visa sig bestämd är det en väldigt tacksam kärlek som aldrig rostar. Jag menar, en man gör ju som han vill och drar när han blir utsliten, en designerkudde däremot är dig för evigt trogen tills du själv ledsnar på den och skänker den till Röda Korset.

Att det finns vissa kriterier för vad chick-lit bör innehålla kan jag hålla med om. Det resonemang Charlotte Lindahl för i sin litteraturvetenskapliga uppsats, "Sex, shopping och singlar - vad måste en bra chick-lit innehålla?", vid Växsjö universitet håller jag dock inte med om. Självklart ska en bra chick-lit spegla en samtida kvinnas liv så att läsaren själv kan känna igen sig, men att huvudämnena inte är förbestämda ger jag inte vika för. Eftersom denna genre just tar upp "vardagliga" frågor anser jag att vänskap, kärlek, arbete och relationer bör vara huvudämnen. Charlotte hävdar att det inte måste vara så, utan det kan även handla om annat också; vad som i sådana fall skulle kalla det för chick-lit har jag inget svar på.

Kvinnan, ett fenomen vi aldrig har förstått och heller aldrig kommer att förstå hur mycket vi än lägger manken till. Vart efter som hon blir allt mer desperat efter att finna en pappa till sina så efterlängtade barn höjer hon även ribban på dem ungkarlar som finns där ute i vimlet. När hon väl funnit kärleken säger hon att hon är nöjd, men gör ändå sin vardagliga shoppingrunda i tron om att bli snäppet lyckligare med en ny jacka från något bekant men ändå okänt namn. Varför hon gör som hon gör är det ingen idé att ens försöka begripa. Gör bara som hon säger, trösta henne när hon gråter och klappa dig själv på axeln efter att du utstått ännu en vardag tillsammans med en kvinna.