Det traditionella luciafirandet med luciatåg och sång är en förhållandevis ung tradition. Det började firas i slutet på 1920-talet och idag är det självklart att vi skall ha ett luciatåg, de kända luciasångerna och inte minst lussekatter, pepparkakor, kaffe och kanske lite glögg för att det skall vara ett riktig luciafirande. Sedan minst 50 år tillbaka är det KGF Runa som ansvarat för luciafirandet i skolan. Under senare år har dessutom ryktet om deras proffessionalitet nått även utanför skolan och uppdragen har ökat med åren.
Äldre luciatradition Men, det fanns även en äldre luciatradition i landet och i Gävle var det Vasaskolan som var traditionsbärare för denna. Åtminstone sedan 1800-talets början finns denna tradition belagd. Från 1810 finns en detaljerad beskrivning.
Luciadagen firades med sång och illumination (belysning) av skolhuset och i den mörka tid och i den mörka stad där belysningen var sparsam blev skolans firande av luciadagen en ljuspunkt för alla.
Rektor höll ett vackert tal till lärare och elever. "Tolkande lärarens plikter, välvilja, nit och tillfredsställelse samt uppmuntrade ungdomen till fortfarande dygder och gott uppförande, flit, förtroende och kärlek för goda lärare."
Därefter sjöng eleverna en sång till sina lärare i sju verser och den började:
Gossar, stämmen upp en sång!
Hwad ej Snillet kan beskära,
skall vårt hjärta, utan tvång,
tacksamt, vördnadsfullt frambära
Chor
Hjärtat tacksamt skall frambära
Kärleks-Offret, utan twång
Det ej Snillet kan beskära
tolkas må i denna sång.
Efter firandet hemförlovades eleverna över julen. Det hände ibland att de som bodde långt borta och hade begränsade medel gick samman och sjöng julsånger runt om i staden för att få ihop resepengar.
