Gävle kommun har som vi tidigare skrivit om höga ambitioner när det gäller skolmaten och hävdat att maten skall användas om ett pedagogiskt redskap. Gevaliensis publicerade en mycket kritisk artikel om sambandet mellan pedagogik och mat.
Tidigare under läsåret fick vi äntligen veta lite mer om den vanligaste kötträtten som serveras i matsalen, nämligen kycklingen. All kyckling, hävdade Sodexo efter att ha undanhållit denna kunskap i många år, har varit halalslaktad alltså slaktade enligt islams religiösa regler (även judisk kosherslakt går till på samma sätt) . Enligt samma källa skall all kycklingslakt följa svenska regler, vilket innebär att djuret skall vara bedövat när man skär av blodådrorna i halsen så att det dör genom förblödning. Dettta för att djuret inte skall utsättas för onödigt lidande.
Sverige glöm det
För en tid sedan gjorde Sveriges Radio Gävleborg en undersökning av köttets ursprung och de uppgifter de fick fram var sensationella. Det visade sig då att 81,2% av kycklingköttet kom från Thailand, 13% från Danmark och bara 3% från Sverige. Det var chockartade siffror som givetvis både Gävle kommun och Sodexo känt till sedan länge, men som de undanhållit för sina kunder.
Spelar roll?
Spelar det då någon roll varifrån köttet kommer? Svaret är ja och vi skall försöka vara minst lika pedagogiska som kommunen tidigare varit i svaret. Men innan vi går det skall vi konstatera att det åtminstone finns en mycket positiv del i kommunens köttpolicy, det blir billigt.
Varför är det inte bra?
Från Gävle till Thailand är den kortaste flygvägen mer än 830 mil, vilket motsvarar över 46 resor till Stockholm för att få hit kycklingen. Att detta inte skulle leda till miljöpåverkan låter osannolikt.
Det är känt att man i Thailand och även delvis Danmark användet mycket mer antibiotika i kycklinguppfödningen för att djuren skall växa fort och inte bli sjuka. Antibiotikan finns i köttet och tas upp av alla som äter det, vilket är en av faktorerna som ligger bakom spridningen av multiresistenta bakterier i världen. Eftersom antibiotika missbrukas kommer den på sikt inte att kunna användas för att bota sjukdomar.
Arbetsförhållandena i Thailand är mycket hårda och många kycklingfabriker har anklagats för att deras arbetare lever under slavliknande förhållanden. Thailand är en diktatur och det är kanske tveksamt att stödja den genom handel.
Kycklingen är halalslaktad och när denna slakt sker i Sverige har man gjort så gott man kan för att minska djurets lidande. Motsvarande regler finns inte i Danmark och knappast i Thailand. Det innebär att man skär halsen av kycklingen som får förblöda vid fullt medvetande.
I sina uttalanden hävdar kommunen att de har full kontroll på djurskyddet. De går i god för att allt det kött som de serverar i matsalen kommer från djur som inte plågats vis slakten. Djurskyddslagen säger:
13 § När djur förs till slakt och när de slaktas ska de skonas från onödigt obehag och lidande. Detsamma gäller när djur avlivas i andra fall. Lag (2012:526).
14 § Husdjur skall vid slakten vara bedövat när blodet tappas av. Andra åtgärder vid slakten får inte vidtas innan djuret är dött.
Vid slakt enligt svensk tradition dödar man först djuret och sedan tömmer man det på blod. Då halaslakt används skär man av djurets blodådror då djuret lever och det dör genom förblödning. Enligt lagen skall djuret vara bedövat och när det gäller kycklingar sker det med en elektrisk chock. Bedövningen gör att djuret som det står i lagen ”skonas från obehag och lidande.” Nu är ju endast en liten del av köttet som serveras i matsalen som omfattas av svensk lag (3%), så hur kan kommunen garantera att svenskt djurskydd gäller för importerat kött från Thailand?
