Det var 1958 eller möjligen 1959 som den började sin tjänst vid Vasaskolan och förändrade livet för lärarna som inte längre behövde starta sina lektioner flåsande efter snabba marscher i trapphusen. Den kom då skolan var helt annorlunda än idag. Varje dag började med morgonsamling, eller bönstund som det ibland kallades, i aulan en kvart över åtta. Elever fick på den tiden inte använda ingången mot Kungsgatan och inte trappan mellan ingången och aulan, de var reserverade för de anställda. Lektionerna som i stort sett alla var 45 minuter avbröts av en tio till femton minuters lång rast och då skulle alla ut på skolgården oavsett väder och även om man måste gå ner från och sedan upp igen till fjärde våningen.
I slutet av 1950-talet var skolan sliten och en del salar såg ut som de hade gjort sedan 1914 då den stora ombyggnaden ägde rum. Under flera år rustades därför skolan för att passa den nya tidens krav och vid det norra trapphuset installerades en hiss.
Det var strängerligen förbjudet för elever att använda hissen och otillåtet användande kunde sänka ordnings- och uppförandebetygen.
Med åren blev eleverna allt modigare och tog chansen att spara några kalorier på väg upp i skolans högre regioner och det gick ännu bättre då skolklockan som styrde verksamheten tystnade under 1980-talet. Det var många som önskade en tur med hissen och inte sällan måste vaktmästaren komma till hjälp då hissen stannade mellan två våningar på grund av överbelastning, rekordet skall vara 9 gossar samtidigt i hissen som var beräknad för maximalt 4.
En dag någon gång i slutet av 80-talet mötte rektor tre herrar på väg ned(!). Han blev inte glad och frågade om de inte kunde läsa eller missat att det inte var otillåtet för elever att använda hissen. En av dem frågade då;
- Vilket straff får man om man åker?
Rektorn blev något konfunderad och förklarade att det var en regel som skulle följas men något straff fanns inte. Herrarna förstod då inte varför man skulle gå i trapporna.
Inte långt därefter kom lås på hissen och det krävdes en nyckel för att kunna använda den. Något senare kom en kortläsare och hissen fick då sitt viloläge inte på plan 1 utan mellan två våningar. Genom åren har många elever fastnat på detta sätt och fått räddas av vaktmästarna.
Under 90-talet började hissen stängas av under helger sedan en olycklig elev fått tillbringa en natt ensam i den.
Men nu är det alltså slut och en ny hiss kommer att installeras under sommaren och den gamla slutar väl sina dagar på soptippen efter lång och trogen tjänst till vasalärarnas bästa.
