Efter fördraget i Armiens i mars 1802 inträdde en kort period av lugn i det vi lite slarvigt kallar Napoleonkrigen. I maj 1803 upptog England kriget till havs och 1805 anslöt sig Ryssland, Österrike, Sverige och Bägge Sicilierna. På Frankrikes sida stod Bayern, Frankrike och Württenberg. När budskapet om att den österrikiska armén invaderat Bayern sätter Napoleon hela sin krigsmaskin i rörelse och avtågar från Boulogne den 28 augusti 1805. Efter slagen i Donauwörth (7.10), Elchingen (14.10), Ulm (20.10) S:t Pölten (8.11) och Wien (13.11) kom det avgörande slaget att utkämpas i Austerlitz. En fransk armé bestående av 75.000 man ställdes mot den rysk-österrikiska armén på 95.000 man. Napoleon lurade sina motståndare Alexander I av Ryssland och Frans II av Österrike i en fälla. Han försvagade sin högra flygel med avsikt vilket gjorde att motståndarna kunde tränga fram. Därmed uppstod ett va- kum bakom den rysk-österrikiska vänstra flygeln som omringades och nedkämpades. Därefter upplöstes den rysk-österrikiska armén och slaget blev en slakt. Frankrike förlorade 7.000 man medan motståndarna förlorade 42.000 man. Man beräknade förluster på mer än 20 % som katastrofala. Kriget fortsatte fram till fördraget i Tilsit 1807 då Napoleon stod på höjden av sin makt. Slaget vid Austerlitz betraktas som Napoleons främsta militära framgång och ett typexempel på den taktiska principen ”binda och slå”.