Sankta Lucia var ett sicilianskt helgon som levde i slutet av 200-talet. Sankta Lucia var, enligt en av de många legender, så from att hon rev ut sina ögon när hon blev kär i en hednisk soldat för att han var så vacker. En annan sägen säger att hon rev ut ögonen därför att en yngling hade förälskat sig i dem. Lucia lät bära ögonen på ett fat till honom och efter det blev han kristen. Lucia fick tillbaka synen i båda sägnerna, ett par nya ögon som var ännu vackrare än de förra. Lucia led martyrdöden ca 304, under Diokletianus förföljelse. Därför att Lucias mor hade blivit botad från en sjukdom bortskänkte Lucia sin brudskatt till fattiga kristna. Lucias trolovade angav då henne som kristen för prefekten Paschasius och denne bestämde att hon skulle föras till bordell. Det var omöjligt att föra Lucia från platsen. Då staplade man ved runt henne och tände på, men hon skadades inte av det. Till sist dödades hon av att man genomborrade henne med ett svärd.
Den svenska Lucia härstammar inte från Sankta Lucia på Sicilien, annat än till namnet. Den vitklädda flickgestalten med ljuskrans i håret uppkom på 1500- eller 1600-talet bland protestanter i Tyskland som en ersättning för det katolska hel-gonet S:t Nikolaus. Hon skulle föreställa Jesusbarnet och kom liksom Nikolaus med presenter till barnen vid jul. I sitt sällskap hade hon en djävulsfigur som på plattyska heter Dyvelskater, som har gett namn åt våra Lussekatter.
Den första svenska lucian av modern typ omtalas från ett slott i Västergötland 1763.
Spritt över landet och mer kommersiellt blev luciafirandet 1927 genom att man i Stockholm anordnade en tävling om vem som skulle väljas till Lucia.