1800-talet var en period då de flesta återstående sk vita fläckar på kartan undersöktes, kartlades och koloniserades. De flesta upptäcktsresanden var engelskmän, fransmän eller amerikaner men också i Norden fanns under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet ett antal världsbekanta upptäckare. Från Sverige kom bl.a. Nordenskiöld, Andrée och Hedin. De två första polarfarare medan den senare var mest känd för sina resor genom Sibirien med angränsande områden. Även i Norge fanns flera upptäcktsresande som polarforskarna Nansen, och Amundsen och under senare tid Heyerdahl.
Amundsen var 25 år då han 1897 deltog i sin första polarexpedition, ett belgiskt företag till Sydpolen. Allt gick inte enligt planerna varför expeditionen blev den första som övervintrade på Sydpolen. Under de följande åren genomförde Amundsen i egen regi en lång rad expeditioner kring Nordpolen och hans plan var att i juni 1910 avresa från Norge för att under sju års tid driva i Polarhavet norr om Alaska, för att nå Nordpolen. Företaget lades snabbt ned när världen fick veta att Robert Peary skulle nå Nordpolen före Amundsen.
Även om de talrika expeditionerna runt världen hade ett vetenskapligt syfte fanns även andra syften som imperialism och inte minst personlig ära och berömmelse. Det var det senare som gjorde att Amundsens utforskande av Nordpolen snabbt ändrades till en expedition för att som nå Sydpolen. Målet att bli den första människan på Sydpolen utvecklades till en kapplöpning mellan Amundsen och Robert Scott. Den norska expeditionen nådde Antarktis på försommaren och den 19 oktober 1911 gav man sig iväg med 4 man, 52 hundar och 4 slädar från baslägret vid Rosshavet. Efter en strapatsrik färd kunde Amundsen resa sitt tält och placera den norska flaggan på Sydpolen den 14 december 1911. Efter tre dagar på polen påbörjades återfärden och den 25 januari 1912 nåddes baslägret. Scott nådde den 18 januari 1912 polen, en månad för sent och under färden tillbaka omkom först två av deltagarna och något senare Scott och de övriga två i gruppen. Då de återfanns hösten 1912 efterlämnade de en dagbok i vilken man kan följa expeditionens besvikelse då de nådde Sydpolen efter stora strapatser och hur de sedan dag för dag tappar krafter och slutligen går under.
Amundsen nådde efter sin prestation den ära och berömmelse som han eftersträvat och fortsatte sin karriär som polarforskare. Han slutade sina dagar i Nordisen under en räddningsexpedition efter en italiensk grupp som försvunnit.