Filip föddes den 19 december 1683 som kronprins Ludvigs andre son. Han stod långt borta från den franska tronen som innehades av Ludvig XIV, kung Sol. 1883 var kungen 45 år då Filip föddes, kronprinsen 22 år och den äldre brodern 1år. Frankrike styrdes med järnhand av Ludvig.
När den vansinnige spanske kungen Karl II dog barnlös 1700 efterlämnade han ett testamente. I detta utsåg han sin systers sonson Filip till spansk kung. Detta innebar att makten över Spanien och alla dess kolonier övergick från den Habsburgska ätten med huvudsäte i Wien till den franska intressesfären. Det var därför knappast förvånande att de stater som ansåg att en starkt fransk-spanskt koalition kunde utgöra ett hot. Det spanska tronföljdskriget pågick fram till 1714 då traktaten i Utrecht slöts. Filip behöll Spanien och de flesta av landets kolonier men förlorade alla områden i Europa och delat av norra Nordamerika och Gibraltar blev brittiskt.
Filip som var svårmodig och periodvis led av sinnessjukdom och därför bestämde han sig för att dra sig tillbaka och utsåg sin son Ludvig till kung i januari 1724. Redan i augusti samma år dog den nye kungen i en smittkoppsepidemi och Filip åter-tog rollen som kung. Han hade inget intresse för styrelsen i landet som låg i händerna på hans fru och landets ministrar. Kungens största intresse och tröst var att lyssna till sin gunstling Farinellis sånger.
Filip dog den 9 juli 1746 och efterträdde av sin son Ferdinand. Under Filips tid vid makten centraliserades styret efter franskt mönster vilket försvagade vissa delar av adeln. Det mest positiva under hans långa regeringstid var att landet återhämtade sig från den kraftiga ekonomiska stagnation som drabbat landet under 1600-talet. Filip av Spanien var en tragisk figur som levde sitt liv på en arena som han inte önskade befinna sig på.