En av de kvinnor som man numera hör talas om mycket sällan men som var en av förgrundsgestalterna i den nationalistiskt präglade historieskrivningen i början av 1900-talet var Kristina Nilsdotter Gyllenstierna. Hon föddes troligen 1594 och var halvsyster till Gustav Vasas mor. Redan i de lägre tonåren trolovades hon med en mycket äldre man Nils Gädda då denne dog trolovades hon med Sten Sture dy 1509 och gifte sig 1511. Sten Sture styrde Sverige från 1512 till 1520. I krigen mellan Sverige och Danmark om Kalmarunionens vara eller inte vara stupade Sten Sture dy den 3 februari 1520. Kristina hade i rask följd fött fem barn och väntade nu sitt sjätte men kom under några månader att leda motståndet mot den danske kungen Kristian II. Stockholm belägrades och först den 9 september, mot löfte om amnesti kapitulerade Kristina. Detta motstånd mot övermakten har gjort henne uppskattad i historieskrivningen. Den danske kungens löften var inte mycket värda för redan två månare senare påbörjades Stockholms blodbad. Många av Kristinas släktingar dödades och hennes döde man togs ur sin grav och brändes på bål. Själv klarade hon sig med livet i behåll men satt fängslad i Danmark till 1524 med sina barn. Två av hennes döttrar dog under denna tid.
Åter i Sverige gifte hon om sig 1527 med Johan Turesson Tre Rosor och levde ett lugnt liv i nära kontakt med Gusstav Vasas hov. Hon hjälpte vid flera tillfällen sin systerson i hans strider för att behålla makten och intygade bl.a. att den s.k. Daljunkern, som påstod sig vara hennes son Nils var en bedragare. Sonen var redan död. Under de sista åren hjälpte hon Gustav Vasas många att uppfostra hans barn som hade mist sin mor 1551. Hon avled i en mycket hög ålder vid denna tid den 5 januari 1559 på Hörningsholm i Södermanland.