1976 började inte bra i Kina, en av de verkliga profilerna i det nya Kinas historia Zhou Enlai (Chou En-Lai) avled den 8 januari. Han sörjdes av landets befolkning och även i omvärlden där han hade vunnit respekt som en framstående politiker och diplomat. Att sedan Mao dog senare samma år gjorde 1976 till sorgens år i Kina.
Zhou Enlai föddes i en välstående mandarinfamilj och fick förmånen att studera utomlands, först i Japan. Efter två års studier återvände han till Kina 1919 och en-gagerade sig i den ”Fjärde maj rörelsen” Engagemanget slutade i fängelse och då han släpptes fri fortsatte han sina studier i Frankrike, England och Tyskland och Sovjet. Han återvände därefter till Kina och anslöt sig till kommunitpartiet. Genom sina internationella erfarenheter, något som var mycket ovanligt bland de tidiga ledarna i kommunistparitet, kom han redan från 1930-talet att verka som diplomat. Efter den långa marschen 1934-35 anslöt han sig helt till Maos tankar och blev hans främsta medarbetare resten av livet. Efter revolutionen och maktövertagandet 1949 utnämndes Zhou Enlai till både premiärminister och utrikesminister den förra posten behöll han så länge han levde och utrikesminister fortsatte han att vara fram till 1958. Mao och Zhou kompletterade varandra mycket väl, Zhou var ingen tänkare och visionär men en lysande administratör som kunde omsätta Maos idéer i praktiskt handlande. Att han dessutom inte hade några som helst tankar på att utmana Maos maktposition gjorde att han kunde sitta kvar på sin post under alla turbulenta kampanjer som drabbade Kina under mellan 1950 och 1970. Under 50-talet var det tack vare Zhou som ett närmande till Sovjet ägde rum men då han inte var dogmatisk som många andra av ledarna var det också tack vare honom som ett närmande till väst och USA skedde under 1970-talet i form av den s.k. pingpong-diplomatin. Det hävdas även att de var hans förtjänst att Kina började utveckla något som kan kallas kommunistisk kapitalism, en självmotsägelse i sig själv. Han kombinerade ett kommunistiskt styre utan statliga regleringar av ekonomin vilket idag präglar Kina i hög grad. Zhou levde mycket tillbakadraget och enkelt liv i förhållande till många andra av sina kollegor i samhällets topp.
Zhou drabbades av cancer och efter ett långt avtynande ändande sjukdomen den 78 årige ledarens liv den 8 januari 1976. Liksom Mao önskade han att hans aska skulle spridas för vinden och till skillnad mot Mao fick han sin önskan uppfylld och inget minnesmärke restes över honom.
Hans största insats gjorde han som administratör och diplomat och han är ett lysande exempel på vilka fördelar det har att känna till lite mer av världen än sin egen lilla värld. Internationalisering lönar sig alltid.