|
|
|
|
| Söndagen den 24 november 2024 - klockan 23:44
|
|
|
|
|
|
|
|
|
DET HÄNDE IDAG
|
|
|
Onsdag den 16 september 2009
|
|
|
Dan Andersson dör (16.09.1920)
I Ny Tid kunde man den 17 september 1920 läsa följande notis om Dan Andersson :
”Han hade på onsdages afton anlänt till huvudstaden från Ludvika och tagit in på hotell Hillman. Samtidigt anlände en annan resande till hotellet, livförsäkringsinspektören E. Eriksson. De båda herrarne erhöllo två bredvik varandra liggande rum n:r 10 och 11. Då hotellpersonalen upptäckte att deras skodon ännu kl 2 på tors-dagseftermiddagen kvarstodo i korridoren anade man oråd och beredde sig tillträde till rummen. De två gästerna anträffades då liggande till synes livlösa i sina sängar. I tillkallad ambulans fördes de till Serafimerlasarettet, där man endast kunde kon-statera, att döden inträtt, förorsakad av förgiftning”
Dan Andersson en av de lovande arbetarförfattarna hade avlidit av cyanväteförgift-ning efter att hotellet behandlats mot ohyra och inte städats, och vädrats ordentligt efter behandlingen varför cyanväte fortfarande fanns kvar i rummen.
Dan Andersson föddes den 6 april 1888 i Skattlösberg i Dalarnas finnskogar. Föräldrarna var lärarare men endast fadern hade tjänst. De kom från mycket fattiga förhållanden men hade det relativt bra då Dan föddes som en i en syskonskara på sex. 1902 sändes Dan till Amerika för att rekognosera inför en eventuell emigration. Han bodde hos släktingar i Minnesota men hans dystra rapporter avskräckte fadern som lade emigrationsplanerna på hyllan.
Under de följande åren arbetade Andersson som kolare, skogsarbetare, hantverkare mm. 1912 blev han reseombudsman för Templareordern och for runt i landet för att sprida nykterhetsrörelsens budskap. 1913 återvände han hem och började skriva och 1914 debuterade han med ”Kolarhistorier”. Som många andra bland arbetar-barn i begåvningsreserven fick han plats på Brunnsviks folkhögskola 1914. Han stannade där i ca ett havvt år och gjorde många viktiga bekantskaper och lärde känna en ny värld. Under 1914 uppträdde han som socialistisk debattör. Han gav ut sin första diktsamling ”Kolvaktarens visor” 1915 och efter en mycket produktiv period från 1915-17 gav verk som ”Svarta ballader” samt romanen ”De tre hemlösa” och ”På de sju haven ut”. 1918 drabbades Andersson av spanska sjukan och var mycket dålig, bättre blev han inte av de förödande kritik som drabbade han ny roman, ”David Ramms arv” som var en fortsättning av ”Tre hemlösa”.
Då han reste till Stockholm i september 1920 hade han lagt kritiken bakom sig och hade han stora för framtiden men som aldrig kunde genomföras.
De mest kända delarna av Anderssons produktion idag är sångerna ”Ljungman Jansson” och ”Omkring tiggarn från Luossa…”
Som exempel på Dan Anderssons diktning har valts ”En spelmans jordaförd”
Förrän rosig morgon lyser över Himmelmora kam,
se, då bärs där ut en död från Berga by.
Över backarnas småblommor går det tysta tåget fram
Under morgonhimlens svala gråa sky.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Gevaliensis
Ansvarig utgivare: |
Arne Övrelid |
Webmaster: |
Arne Övrelid |
Redaktion: |
Albin, Lukas, Elina, Emma, Elin, Olle, Tove, Patrik, Daniel, Petter, Julia, Clara, Tilde, Lisa |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|