I Havamal som ingår som en del i Den poetiska Eddan finns vikingarnas visdomsord samlade och ett av de mer kända är: ”Fä dör, fränder dö, även själv skiljes du hädan, men ett vet jag, som aldrig dör, domen över död man.”
När man om en av Europas medeltida regenter kan läsa följande ”Han var en rå och obildad, nyckfull och dådlös man, i saknad av alla såväl krigar- som regentegenskaper.” Kan det vara intressant att se närmare på den man som fick denna dom i historien. Edward II föddes den 25 april 1284 som Edward I fjärde son. Under hans uppväxt dog den ena efter den andra av hans över 20 syskon och när fadern dog 1307 efterträdde Edward II honom. Han hade ärvt det skotska kriget från sig far men misslyckades totalt i sina försök att erövra Skottland. 1314 besegrades de engelska styrkorna av skottarna under ledning av Robert Bruce i slaget vid Bannochburn vilket innebar att Skottland säkrade sin frihet från England en frihet som skulle räcka till 1707. Edward hade mycket lite intresse av att styra sitt land i stället gav han makten till olika gunstlingar. När fransmannen Piers Gaveston genom kungen kom att styra landet gjorde högadeln uppror. 1322 slog kungen ned upproret och avrättade 28 adelsmän för uppror mot kronan. Edward var gift med den franske kungens syster Isabella och 1325 sände han sin drottning för att förhandla om hur förhållandena i Gaskogne skulle ordnas. Under sitt besök i Frankrike inledde hon ett förhållande med den engelske adelsmannen Roger Mortimer som flytt från England efter andels nederlag. Tillsamman planlade de ett uppror mot kungen och 1326 invaderade de England och slöt sig samman i ett adelsuppror mot kungen som snart fängslades. Den 25 januari 1327 abdikerade han till förmån för sin son Edward III. Han sattes i fängelse i Berkely Castle och diskussioner fördes bland de nya styrande hur man skulle göra sig av med kungen utan att mörda honom, eller åtminstone skulle man inte kunna se på kroppen att han mördats. Den 21 september meddelades att den avsatte kungen plötsligt dött av sjukdom. Han begravdes i Glousester Cathedral och över hans grav uppfördes ett påkostat gravmonument. Långt senare avslöjades det barbariska mordet på Edward II. En glödande eldgaffel hade förts in i kroppen med påföljd att hans tarmar brändes söder och att han avled strax därpå. Edward III avrättade de skyldiga och satte sin mor i kloster där hon slutade sina dagar 1358.
Den dom Edward fått är kanske inte helt orättvis men skulle kunna delas av en hel del av hans samtida i England.