Efter slaget vid Stångebro 1599, då den svensk-polske kungen Sigismund besegrades av sin farbror Karl (IX) rådde krig mellan Sverige och Polen, ett krig som kom att pågå till freden i Stolbova 1629. Den nye kungen var känd för sina hårda nypor och förde genast över trupper till Baltikum. Kriget böljade fram och tillbaka utan några särskilda svenska framgångar fram till 1611 då Karl IX avled efter ett par års sjukdom. Tidigare samma år hade den danske kungen med en värvad armé anfallit Sverige och i Ryssland fanns delar av den svenska armén för att tillvarata landets intressen under den upplösning som rådde i Ryssland och som gått till historien son ”den stora oredan.”
Då den knappt sjuttonårige Gustav II Adolf övertog styrelsen av Sverige ärvde han tre krig. Det allvarligaste av dessa var det sk Kalmarkriget mot Danmark. Sedan 1500-talet hade länderna tvistat om Nordkalotten och skattläggningen av samerna, om Baltikum, om öarna i Östersjön och om Öresund. Efter stor tvekan anföll den danska armén under Fredrik IV 1611. Kalmar erövrades liksom Älvsborg och Stockholm hotades, svenskarna härjade i Skåne. De danska trupperna som var värvade legosoldater kostade stora summor och när en snabb seger inte vanns måste den danske kungen avbryta anfallet på grund av brist på pengar. Genom engelsk medling möttes företrädare från de båda länderna vid Sjöared i Lagadalen. På den svenska sidan av Lagan låg Ulvsbäck och på den danska Knäred. Mötena hölls på bron över ån och på ömse sidor av bron fanns tält för interna överläggningar. Det första mötet hölls första advent 1612 och först den 20 januari undertecknades fredsavtalet.
Villkoren blev mycket hårda för Sverige,. Man fick ge vika på i stort sett alla punkter. Det hårdaste slaget var att man skulle betala 1 miljon daler, uppdelat på fyra år (1616-1619). Som pant skulle Danmark få Älvsborg och området däromkring, allts Sveriges enda hamn mot väster. Kostnaden för Sverige var enorm, den motsvarade 2/3 av landets skörd under 6 år och betalningen kunde bara klaras med lån i utlandet.
Bakslaget ledde till en total omorganisation av det svenska samhället och framför allt den svenska krigsmakten och detta ledde på sikt till det vi brukar kalla Stormaktstiden. Krigen med Danmark fortsatte och senast vårt land var i krig var det mot Norge-Danmark 1814.. Så med facit i hand kan vi konstatera att freden i Knäred inte ledde till fred utan till 200 år av dansk-svenska krig.