På frågan om vem Bellman var kom detta svar. ”Det var en norsk, en amerikan och en Bellman. De stod nere vid hamnen och diskuterade hur länge man kunde vara under vattnet. Norrmannen påstod att han för några år sedan hade han varit under vattnet i över fem minuter. Amerikanen fnös till och sade att på gatan där han bodde fanns en man som var världens bäste dykare och som varit under vattnet i nästa 20 minuter. Bellman sade bara att det var väl ingenting. Min farfar han dök 1923 och han har inte kommit upp än.”
Denna historiernas Bellman som varit levande särskilt bland barn i flera generatio-ner har mycket lite att göra med den historiske Bellman som levde i Stockholm un-der 1700-talet.
Carl Mikael Bellman föddes den 4 februari 1740 i Stockholm i ett tjänstemannahem som med tiden kom att översvämmas av barn. Carl Mikael som var äldst kom att få 14 syskon. Efter undervisning i hemmet och ett kort studietid vid Uppsala universitet fick Bellman en post vid Riksbanken. Posten var oavlönad men eftersom Bellman bodde hos sina föräldrar hankade han sig fram. Bellman hade under hela sitt liv stora problem med att hantera pengar och 1763 gjorde han sin enda utlandsresa till Fredrikshald i Norge för att slippa fängelse för sina obetalda räkningar.
Då föräldrarnas ekonomi blev alldeles för hopplös flyttade de till den sörmländska landsbygden. Efter föräldrarnas död 1765 fick Bellman stöd från Anders Lissander och under perioden 1765-70 skrev han minst 250 sånger av skiftande kvalité. Mycket kretsade kring festande och han gav ut samlingen Bacchi Orden som bl.a. var en drift med ordensväsenden i Stockholm.
1770-72 ändrade han stil och skrev ca 50 av sina epistlar. Genom Gustav III:s statskupp blev han mer eller mindre hovskald och skrev ”Gustafs skål” som kom att bli den tidens nationalsång. 1775 blev Bellman hovsekreterare och året efter sekreterare i Nummerlotteriet vilket gav honom en viss inkomst men som krävde en begränsad insats varför han kunde fortsätta med sin diktning. 1790 trycktes äntligen Fredmans epistlar men då hade Bellmans produktion avtagit. Han blev rikt belönad av Svenska akademin för sitt verk och valdes 1793 in i Musikaliska akademin. Bellmans liv gick däremot mot slutet. Under de sista åren led Bellman svårt av lungsot (tbc) men trots detta gjorde han imponerande sångframträdanden så sent som hösten 1794. Han avled den 19 februari 1795.
Bellman räknas idag som en av våra främsta skalder men vi vet ytterst lite om hans liv därför har gränsen mellan hans figurer i Epistlarna och han själv med tiden suddats ut. Bilden av Bellman i de historier som berättas är en modernisering av de bilder av stockholmstyper som han själv beskrivit. Bellman har i folkmedvetandet förväxlats med sina figurer, på samma sätt som skådespelare idag förväxlas med sina rollfigurer.