Många obetydliga händelser blåses i vår tid upp som århundradets händelse eller en världshistorisk tilldragelse. Men ibland kan det vara tvärt om. Händelser som varit avgörande i den historiska utvecklingen märktes knappt då inträffade. En sådan händelse var då kejsar Kuang Yus änka undertecknade den manchuriska dynastins tronavsägelse den 12 februari 1912.
Kina befann sig i en allvarlig kris under mitten av 1850-talet. Det ena bondeupproret följdes av det andra och skapade oro och en upplösning av i riket. Bevattningsanläggningar och infrastruktur förföll med hungernöd och massdöd som följd. Bakgrunden till dessa problem får sökas i den mycket kraftiga befolkningstillväxten i Kina. Man räknar med att befolkningen tredubblades på 200 år utan att produktionen ökade i samma omfattning.

Under denna svaghetsperiod invaderades landet av västerländska stater som lade under sig delar av landet i sant imperialistisk anda. De svårigheter som befolkning-en fick utstå skylldes därför helt på de utländska makternas inflytande i landet och 1899-1900 kulminerade detta missnöje i det sk Boxarupproret. 200.000 man gick till attack mot allt utländskt och brände, förstörde och mördade allt som kom i deras väg och som uppfattades som okinesiskt. De europeiska staterna som oftast var konkurrenter i Kina gick i detta kritiska läge samman och krossade upproret
med en styrka på 30.000 man. Upproret hade stöd hos av lokala tjänstemän och fick slutligen även stöd av kejsaren. Då slaget var förlorat för stark fick kejsaren göra avbön och hade därmed hade han skämt ut sig i både kinesernas och utlänningarnas ögon.
Trycket från befolkningen ledde fram till att kejsaren genomförde vissa reformer med start 1906, men de var halvhjärtade och fick mycket liten betydelse. Det största problemet vid denna tid var att kejsarmaktens kontroll över riket höll på att gå helt förlorad. Runt om i landet agerade militärer och högre tjänstemän som småkejsare i sina områden. Man diskuterade ofta i dessa kretsar om att landet borde styras som en republik och att man måste nå detta mål genom uppror. När dessa förberedelser till uppror blev kända och arrestering hotade de inblandade startades ett uppror i Wuhan 1911.
I den Förbjudna staden, kejsarens palats, märktes mycket lite av vad som skedde i det stora riket. Kejsarkonkubinen Cixi som i realiteten hade styrt Kina sedan 1877 och som behöll makten fram till sin död i november 1908 ägnade mer tid till palatsintriger än åt sitt rike. Vid sin död efterträddes hon av den tvåårige Pu Yi vars far blev regent. Då han avsatts var det hans svägerska som den 12.2.1912 skrev under det 2000 årig kinesiska kejsardömdets dödsdom.
Kinas siste kejsare hölls länge i okunnighet om vad som skett och det faktum att han inte längre var kejsare av Kina utan endast av den Förbjudna staden.
Efter kejsardömet kom inte en demokratisk republik utan en ”ny kejsare”, militärdiktatorn Yuan Shikai, men det är en annan historia.