Kung Hans, vem var det? I svensk historia har denne kung som i Sverige kallades Johan II lämna få spår och idag är det få som känner till något om denne man som formellt, som unionskung, var svensk kung 1481-1513. Hans som föddes den 2 februari 1455 i Aalborg har i svensk historieskrivning kommit att överskuggas av sin far Kristian I som stred vid Brunkeberg 1471 och sonen Kristian II mest känd som ansvarig för Stockholms blodbad. Då Hans övertog den danska kronan efter sin far död 1481 inledde han snabbt försöken att sammanföra unionsrikena under sig. Svenskarna som styrdes av Sten Sture dä var tveksamma men 1483 erbjöd man kung Hans en handfästning. Denna innebar att Sverige skulle styras av det svenska råden då kungen inte var i landet han måste även ha tillstånd av rådet om han ville stanna i Sverige i mer än tre år. Hans accepterade inte dessa villkor. Han betraktade sig som rättmätig kung också i Sverige men hade ingen makt att hävda sina anspråk. 28 september 1497 stod ett slag i Rotebro mellan Sten Sture och Hans. Danskarna segrade och kunde tåga in i Stockholm Den 18 oktober valdes han till kung i Sverige och 8 dagar senare kröntes han.
Hans blev snart mycket impopulär. Han satte danska fogdar i Sverige, han höll inte sina löften till adeln och han råkade i konflikt med Sten Sture. Efter ett förnedrande nedelag i ett slag mot bönder i Holstein 1500 förlorade Hans sin maktställning i Sverige. Han återvände därför till Sverige efter ett och ett halvt års frånvaro i januari 1501. Men hans ankomst lugnade inte svenskarna och i mars 1501 startade Sten Oxenstierna ett uppror i norra Uppland som snart spred sig över landet. I augusti 1501 avsattas Hans som svensk kung och Sten Sture fortsatte att styra riket.