"Gubben Winberg hade varit en vacker karl i sina yngre år och i sällskapslifvet omfattad med välvilja, och det var icke utan, att "sprätten" satt i honom ännu på ålderdomen. Han saknade icke ett visst mått af kunskaper, men hade förfallit genom alltför stor kärlek till glaset. Ett ännu gröfre puts var följande: Strax innan rektorn en eftermiddag på vintern inträdde i klassen, slogs en snöboll fast i taket midt öfver hans plats i katedern. Efter en stund började snöbollen upplösas och drypa på rektors bruna peruk, om hvilken han var mycket rädd, emedan han trodde, att den klädde honom bra på gamla dagar. Till en början visste han inte, hvad det var som dröp i hans hufvud, men då i en hastig vändning en större snöbit slog ned midt på hans näsa, begrep han slutligen, hur det var fatt, och blef plötsligt alldeles nykter. För human att slåss - det gjorde han aldrig - höll han nu en straffpredikan för klassen, så vältalig och rörande, att det omnämnda plompa ofoget aldrig mera upprepades."
Denna lilla historia om hur det var att vara rektor vid Vasaskolan under 1830-talet visar hur svenskan stavades före stavningsreformen 1906. Enligt cirkuläret av den 7 april 1906 skulle t användas i stället för dt och v i stället för f, fv och hv. Detta var inledningen till en förändring av skriftspråket som ledde fram till dagens rättstavningsregler. Vi har dock en del av det gamla kvar som i t.ex i namnet Gefle.