är välkända personer dör under oklara omständigheter börjar alltid rykten om konspirationer att växa och oavsett vilken sanningen är har dessa konspirationsteorier ofta förmågan att bli större än verkligheten själv.
Efter att ha förlorat slaget vid Waterloo och avsatts för andra gången förvisades Napoleon till ön St Helena mitt ute i Atlanten. Han landsteg på vulkanön den 14 oktober 1815. Men honom följde han bibliotek en karsamlig en del av hans privata ägodelar och hans tjänare. Under tiden på ön levde han under sträng bevakning, mer än 1000 man skulle se till att han inte fritogs eller flydde. Han hade en viss frihet på den gård han tilldelades som kallades Longwood. 1819 passerade Napoleon 50 och han var vid god hälsa även om det stillasittande livet tråkade ut honom och gjort att han samlat på sig en del extrakilon.
Sommaren 1820 blev ex kejsaren plötsligt dålig han fick huvudvärk, magplågor yrsel och armar och ben svullnade. Han blev snabbt sämre och bara efter några månader var han för svag för att lämna sin bostad. Engelskmännen som bevakade honom ansåg att det inte var något större fel på honom och att de problem han hade var psykiska. Napoleon själv misstänkte magcancer samma sjukdom som hade tagit hans fars liv 1785. Napoleons tillstånd försämrades snabbt och magplågorna blev bara värre. I slutet av april kunde han inte se längre och minnet försvann. Två på natten den 5 maj uttalade han sina sista ord "Tete d'armee." (ledningen för armén). På eftermiddagen samma dag dog Napoleon knappt 52 år gammal. De brit-tiska läkarna ansåg efter en obduktion att cancern tagit hans liv, medan de franska läkarna ansåg att engelskmännens dåliga behandlig och öns ogästvänliga klimat hade tagit livet av honom. Under 1900-talet hävdades att han förgiftats med arsenik eftersom det fanns extrema mängder av giftet i de hårlockar som fanns bevarade. Efter omfattande analyser senast för några år sedan har den teorin fallit och fortfarande är cancer och/eller dålig engelsk läkarvård de troliga dödsorsakerna. Men konspirationsteorierna lever vidare och söker att bevisa att den store kejsaren inte dog en naturlig död.