En av de stora farsoterna under 1800-talet och början av 1900-talet var tuberkulosen. Den 3 juni 1924 tog den ytterligare ett liv på Kierlings sanatorium utanför Wien. Det var den 41 årige juris doktorn Franz Kafka som slutade sina dagar. Det var ingen stor nyhet, Franz hade varit sjuk i många år och arbetat som jurist på ett försäkringsbolag i Prag under hela sitt vuxna liv men långa avbrott för sjukskrivningar.
Kafka föddes i Prag 1883, i en judisk familj. Fadern var handelsman och familjen bodde i Prager Altstadt i stadens centrum med en hög koncentration av judar. Hans uppväxt kom att prägla hans språk som bestod av både tjeckiska, tyska och den lokala jiddisch dialekten. Efter studenten läste han juridik vid stadens tyskspråkiga universitet och han avslutade sina studier med en doktorsexamen.
1908 anställdes han som jurist vid ett försäkringsbolag en tjänst som han hade livet ut. Skrivandet var en mycket viktig del i Kafkas liv, men han var osäker i sitt blandspråk och trodde inte att hans åsikter kunde intressera särskilt många. Han skrev gärna mycket koncentrerat och i ett sträck. Han använde mer ett skrivflödet än att planera sina noveller som skapades under skrivandet. Under sin livstid skrev han ett antal längre noveller som betraktades som svårbegripliga.
Som många andra konstnärer kom hans berömmelse först efter hans död. Han hade bett sin vän, Max Brod att rensa upp efter honom då han kände döden nalkas. Alla hans manuskript skulle brännas. Brod läste kvarlåtenskapen innan han förstörde den och insåg att han funnit en skatt. Han insåg snabbt betydelsen av Kafkas författarskap och utgav romanerna Processen 1925, Slottet 1926 och Amerika 1927 som brukar kallas Ensamhetens trilogi.
Romanen Processen börjar med orden: ”Någon måste ha förtalat Josef K, ty utan att ha gjort något ont häktades han en morgon.” Vi får sedan följa en surrealistisk rättsprocess där Josef K aldrig begriper vad han gjort som är straffbart.