Den 21 juni 1359 dog den blott 20-årige svenske kungen Erik Magnusson. Johanns Magnus kunde på 1500-talet berätta mer om denna händelse: ” Ty han blev förgiven av sin egen moder sägandes: Den som har givit mig livet, den samma har tagit det mig ifrån. …Detta har varit den som i vårt rike har lärt blanda gift.” Erik hade giftmördats av sin egen mor drottning Blanka, hon med ”rida rida ranka”.

Eriks far Magnus Eriksson blev kung som treåring 1319 och tog över styret i 20-års åldern i mitten av 1330-talet. Mycket snart fick han problem med en svag ekonomi, en inte helt lyckad utrikespolitik som ledde till konflikt med Danmark och Hansan. Han försökte öka intäkterna och fick adeln emot sig och digerdöden 1350 gjorde inte situationen bättre. Kungen utsattes för en smutskampanj och fick tillnamnet smek, en antydan om att han var homosexuell, en oerhörd anklagelse vid denna tid. Redan som femåring hade hans äldste son Erik hyllats som kung vid Mora äng för att trygga tronföljden då Sverige var ett valrike.
1356 gjorde adeln uppror mot kungen och insatte Erik, som var 15, som ny kung. Under de följande åren ingicks flera förlikningar mellan den nye kungen och hans far men så dog hans själv han hustru Beatrix från Brandenburg och deras son. Denne närmst bortglömde kung dog troligen i en uppblossande pestepidemi som skörda de många offer i landet vid denna tid. Men under 1500-talet var det Blanka som beskrivs som: Detta var sannerligen ett oärligt och tyrannisk stycke av en moder, vilken snarare kommit hit från Yttrerska Barbariet än från Frankriket.”
Bara tre år senare insattes Albrekt av Mecklenburg som kung i Sverige sedan Eriks far och bror Håkon jagats ur riket.



PS. Vissa källor anger Erik Magnussons dödsdatum till den 20 juni
Citaten från 1500-talet kommer från Johannes Magnus, Swea och Götha krönika.