Inom den kontrafaktiska historieskrivningen är just skotten i Sarajevo ett omtyckt studieområde. Vad hade hänt om inte skotten fallit, hade första världskriget kunnat undvikas? Eller var det andra faktorer som var betydelsefulla för krigets utbrott?
Den 28 juni 1914, en varm högsommardag, befann sig den österrikisk-ungerske tronföljaren (kronprinsen) prins Franz Ferdinand och hans fru Sophie på besök i den bosniska huvudstaden Sarajevo.
De var i staden för att se en militäruppvisning. Då de senare färdades genom Sarajevo kastades en bomb mot deras öppna bil, bomben missade och träffade istället följet som gick bakom bilen. En officer skadades och fördes till sjukhus men kronprinsen fortsatte sin färd. Senare på dagen ville kronprinsen och kronprinsessan se hur det gått med den skadade och färdades därför återigen i en öppen bil genom Sarajevos gator. Då störtade Gavriljo Princip fram och sköt flera dödande skott mot både kronprinsen som träffades i halsen och kronprinsessan Sophie.
Princip tillhörde frihetsrörelsen, Svarta Handen, som kämpade för sydslavisk självständighet. Attentatet var en provokation mot representanter från maktens centrum. De visste att detta skulle väcka upprörande känslor i Österrike-Ungern som ingått förbund med Tyskland. De antog också att Ryssland skulle komma till slavernas och sina ”ortodoxa bröders” undsättning i händelse av krig.
Svaret på den kontrafaktiska frågan som ställdes kan inte ges men det är helt säkert att skotten i Sarajevo inte var orsaken till kriget de var på sin höjd den tändande gnistan.
För att hitta de verkliga orsakerna till kriget måste man gå tillbaka till 1800-talets imperialism och stormakternas kamp om allt större landområden och maktsymboler. Storbritannien och Frankrike som senare ingick förbund med Ryssland tävlade om att utvidga sina imperier på den afrikanska kontineneten. Storbritannien önskade ha ett sammanhängande landområde från Kapstaden i söder till Kairo i norr, den s.k. Kap-Kario linjen. Fransmännen satte sig emot detta då de i sin tur ville skapa ett öst-västligt landområde genom stora delar av Sahara. Detta ledde till att de 1898 drabbade samman vid staden Fashoda. Större oroligheter undveks dock och saken kom av sig, dock kvarstod aggressioner mellan de både stormakterna.
Under 1800-talets senare del stärktes Tysklands makt både ekonomiskt och militärt. Alsace-Lorraine (el. Elsass-Lothringen) hade sedan länge varit ett tvistämne mellan Tyskland och Frankrike (senare i historien och inledningen kom man att tala om detta område som den demilitariserade zonen mellan dessa två länder. Otto von Bismarck, som blivit utsedd till statsminister 1862, förde en expansiv och aggressiv tysk utrikespolitik och under åren 1870-71 tog man tillbaka detta landområde från Frankrike och det tyska kejsardömet utropades från spegelsalen i Versail-les, just från den plats som stod för Frankrikes forna storhet. Detta ledde till en konflikt som inte skulle mattas av under resten av 1800-talet och början av 1900-talet. Från tysk sida var man noga att förhindra revansch från Frankrike och ingick därför det s.k. trekejsarförbundet med Österrike-Ungern samt Ryssland 1873. Vid Berlinkonferensen 1878 drog sig Ryssland ur förbundet och Italien anslöt sig istället 1882 och trippelalliansen uppstod. 1888 då Wilhelm II efterträdde sin far och blev tysk kejsare uppstod meningsskiljaktigheter mellan honom och Bismarck vilket ledde till Bismarcks avgång. Wilhelm II menade att makt låg i kontroll över haven och började därför rusta den tyska flottan som efter några år var den starkaste i Europa. Storbritannien som regerat över haven i flera hundra års tid såg detta som ett stort hot. Samtidigt fick Tyskland ett intresse för den kolonialstriden och gjorde anspråk på delar av Afrika. Kapprustningen var igång.
I rädsla för att trippelalliansen skulle bli för stark bildade Frankrike-Ryssland en försvarsallians 1894 och då Boerkonflikten blossade upp mellan Tyskland och Storbritannien tog det inte lång tid innan Storbritannien och Frankrike skrinlade sin konflikt om Fashoda och Storbritannien gick i allians som Ryssland-Frankrike och trippelententen skapades. Mellan dessa maktblock som nu bildats uppstod en del mindre konflikter bl.a. Marockokrisen 1905, Balkanhalvön 1909, Libyen 1911, Turkiets sönderfall ledde till krig på Balkan både 1912-13 och 1913-14. Serbien blev den ledande kraften i frigörelsen och fick stöd av Ryssland men hamnade i konflikt med Österrike-Ungern. Det var alltså många orsaker som via skotten i Sarajevo den 28 juni 1914 ledde fram till det första världskriget. (Thor)