Det var sen eftermiddag i Stockholms hamn. Bryggan var full av nyfikna åskådare som alla samlats för att se Östersjöns nya krigsskepp ta sin premiärtur.
Eftersom att det var skeppets premiärfärd hade besättningen fått ta med sig sina familjer. Tanken var att de anhöriga senare skulle släppas av vid Vaxholm.
Resterande passagerare skulle vidare till flottbasen på Älvsnabben för att invänta order i kriget mot Polen.
När skeppet började åka ifrån nuvarande Slussen var alla kanonluckor öppna och det skjöts salut!
Fyra av tio av Vasaskeppets hissades.
Sedan gick allting fort. Skeppet hade seglat omkring i ungefär 15 minuter när en stor vind tog tag i seglen och skeppet började kränga.
Skeppet reste sig upp igen men snart kom ännu en vind, denna gång starkare och skeppet fick så kraftig slagsida att kanonluckorna började ta in vatten.
Kalabalik utbröt ombord och fruar och barn sprang omkring som yra höns. Något att ha i åtanke är att befolkningen vid denna tid inte var lika simkunniga som vi är idag.
Vissa i besättningen kastade sig panikslaget ner i vattnet och det dröjde inte länge innan skeppet stod på havsbotten på 32 meters djup.
Det enda som syntes av skeppet var delar av masterna som stack upp över vattenytan.
Vissa I besättningen hade klarat sig genom att hålla i masterna, en del genom att ta tag i flytande bagage ifrån båten och andra genom att ha plockats upp av småbåtar som på nära håll följt skeppets premiärfärd.
På så vis klarade sig de flesta i besättningen men ett 30-tal avled på plats.
